Badpremiär!

Idag var det äntligen dags för lille E´s första badhusbesök (eftersom vi hoppade hela hösten). Trots att jag tyckte att vi var ute i god tid strulade det till sig (som vanligt nuförtiden) och vi kom dit med andan i halsen... men det var lugnt, de körde med drop-in eller kanske akademisk kvart...

...vilket innebär att jag lugnt och sansat kan vända hem och hämta plånboken om jag glömmer den nästa gång igen, inte behöver leta igenom hela bilen efter parkeringspengar och då råka komma åt bilnyckeln och sätta igång någon form av överfallslarm... inte behöver byta om på både mig och E i rekordfart, leta igenom hela skötväskan 3-4 gånger efter hänglåset... samtidigt som alla runt omkring mig tar det hur lugnt som helst. Jag visste inte att de skulle till samma badgrupp...

Hur som, jag tror lille E gillade badet... han log belåtet, skrattade till försiktigt några gånger, kände efter. Nästa gång kanske han vågar plaska lite... eller så är han mer ligga-och-flyta-typen?

Sen sist

Senaste tiden har jag haft brist på såväl tid som lust att skriva. Inte för att det inte funnits något att skriva om, för det gör det. Har bara inte kommit mig för, tagit mig tid. Men nu.

I fredags, för en vecka sen, var hela familjen på "fredagsgrupp" på Regnbågens korttidsboende. Lille E tyckte att det var toppen, han skrattade och babblade sig igenom sångsamlingen och njöt av att gunga i den stora blå gungan! Och vi föräldrar trivdes också, inte minst för att E gav en sån respons.

Senare samma dag träffade vi en kvinna på kommunens resursenhet för att prata förskola. Vi har äntligen kommit till skott och tagit tag i den biten... Hoppas att det nu ordnar sig, att lille E får det resurser han behöver. Men det verkar lovande, vi fick en bra känsla. Fortsättning följer så småningom...

Efter besöket på kommunkontoret packade vi in oss i bilen och åkte till mormor och morfar. Blev ompysslade hela helgen lång!

Sen blev det vardag igen och dags för läkarbesök. Och svar på EEG-undersökningen. Precis som vi anade finns det fortfarande epileptisk aktivitet i E´s lilla hjärna, på vänster sida. Men det ser klart mycket bättre ut än innan och nu hoppas vi att det fortsätter så.

Idag har lille E och jag stressat iväg till sjukgymnasten (jo, det blev stressigt... men vi hann dit i tid och hittade en parkeringsplats på en gång!) för att prova stolar. E, som nu mäter 88 cm, har vuxit ur sin "Panda" och behöver en större storlek. Eftersom han dessutom är lite bredaxlad bytte vi modell också, till en med bålstöd. Tror det kan bli bra, vi får se när den levererats.

När vi ändå var där passade M på att strecha lille E lite. Han grinade illa i vissa lägen så nu ska vi vara lite observanta på om han fortsättar så... Och komma ihåg att strecha baksida lår. Och de små tummarna som han så gärna håller in i handen. Ska bli bättre. Lovar.

En liten sak fick vi med oss hem också. En höna som kacklar och rör sig när man trycker på en stor röd knapp. Vi ska öva orsak och verkan men än så länge verkar det som om jag roas mer av hönan än vad E gör...

En liten indian. Igen!

Lille E har fattat galoppen igen... han kan låta som en indian! Igen!

Skrev ett inlägg i somras om sonens utveckling... Då hade "indianen" precis fallit i glömska, jollrandet hade nästan upphört och skrattandet blivit sällsynt. Allt är tillbaka! Nu väntar vi bara på att han ska börja slå på trumman. Igen...

Träningen fortsätter!

...och starkare blir jag. Orkar hålla upp huvudet riktigt högt och länge nu. Men rullar över från rygg till mage gör jag inte. Inte än... jag tror det är på gång för nu kan jag ta mig halvvägs och lägga mig på sidan men jag måste komma på vad jag ska göra av armarna. Hmmm...

Imorgon...

är det vardag igen och dags för årets första sjukhusbesök. Då har lille E fått en tid för EEG-undersökning (det vill säga mätning av den epileptiska aktiviteten i hjärnan, enkelt uttryckt) som blir första uppföljningen av operationen. Vi hoppas och tror att spraket är mindre än innan... men det återstår att se. Epilepsi är som det är... omöjligt att förstå sig på.