Alla dessa funderingar...

Skriver inte så ofta nu. Tänker desto mer.

På assistans. På större bil. På nytt hus. På att jag inte har lust att flytta. Å ena sidan. Å andra sidan känns det snart nödvändigt. Men vad är bäst? Enplanshus eller ett hus med fler funktioner på nedre botten?

Tänker på allt jag borde ta tag i. Stort som smått. Istället för att sitta här och surfa bort tiden i väntan på att dottern ska vakna... det är ju när hon sover man ska passa på. Plocka, ringa samtal, städa, diska. Få något gjort! Snart vaknar hon, då mat, sen lek, sen hämta E, fixa middag, mata båda, äta själv osv... tiden rullar på tills de båda förhoppningsvis sover framåt åtta.

Nä, nu ska jag sluta att fundera på det som inte blir gjort. Idag är jag nöjd med att jag varit på biblioteket med lilla A, fixat nytt lånekort och hämtat boken hon fick när hon föddes. Och att vi lunchat med en annan mamma och hennes son. Att vi klarade oss undan värsta regnet när vi promenerade hem. Att helgen närmar sig... igen.

Veckan som gick och veckan som precis börjat

Kanelbullarna blev bakade. Och en tigerkaka fick jag också ihop. Nu ligger de och trängs i frysen, redo att plockas fram till soliga fikastunder på altanen.

Mötet med biståndshandläggaren blev av och ledde till en massa funderingar och diskussioner här hemma. Sånt som legat och pyrt kom upp till ytan och blev verkligt... tillgodose grundläggande behov... vad klarar E själv, vad behöver han hjälp med, hur lång tid tar varje moment... hur många timmar... vårt hem, en arbetsplats...

Och så kom och gick helgen. Lite väl fort som vanligt. Vi åkte på kosläpp och lille E trivdes. Vet inte om han tittade på korna så särskilt mycket men han var mycket nöjd och det är det som räknas! Väl hemma grillade vi korv tillsammans med kusinerna men då blev allt fel... maten var lite för sen (klockan hann passera 12) och äta utomhus det gör vi ju inte annars... man får helt enkelt inte avvika från rutinen för mycket så lille E fick äta i köket med pappa.  Ibland är det enklast så... att anpassa sig och låta E bestämma. Men hur mycket ska han styra... Var går gränsen?

Den här veckan är redan inne sin andra dag och snart är det helg igen. Kortvecka passar bra nu! Men när gör det inte det... Jag har precis varit på habiliteringen och hämtat en miniwalk. E har ju en på förskolan men behöver en här hemma också. Hoppas att det kan bli lite roligare för E att vara ute här hemma när han inte behöver sitta i vagn/rullstol hela tiden. Förhoppningsvis lär han sig att ta sig fram i den så småningom...

Nä, nu är det dags för en kaffetår... ska sätta mig i solen på altanen och ladda batterierna innan lilla A vaknar och det småningom blir dags att åka och hämta E.

Den här veckan...

... ska jag baka kanelbullar. Hoppas jag. Har ju tänkt göra det ett bra tag nu... Men det kommer så lätt en massa annat emellan.

Och så ska vi träffa biståndshandläggaren. Det känns bra. Diskutera avlastning eller assistans. Eller både och. För man måste kanske inte klara allt själv, hela tiden. Vi börjar så sakteliga inse det nu.

Ett besök på habiliteringen, det har vi redan hunnit med. Började veckan så. Pratade kommunikation och insåg att lille E faktiskt utvecklats en hel del på den fronten. Dags att jobba vidare och förhoppningsvis komma ännu längre.

Ja annars så ska vi väl mest njuta av våren. Som jag hoppas är här på riktigt nu!