Tänka sig...

Igår fick vi intyget. Posten kom strax efter att jag publicerat senaste inlägget. Ett steg närmare färdig assistansansökan.

En vanlig tisdag

Lille E är tillbaka på förskolan. Sen länge. Första förkylningen var en lätt och lindrig variant. Febern försvann på en dag. Skönt så.

Lika skönt som att allt rullar igång igen. Vardagen. Jag vet, jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Jag gillar vardagen. Livet blir så mycket enklare då.

Visst har sommaren varit bra. På många sätt. Men samtidigt seg. Ibland känns det som om jag bara stått och stampat. Inte kommit någon vart. Bara sett allt jag tänkt göra. Borde gjort. Velat göra. 

För tiden finns ju. Eller. Borde finnas. När det är semester och vi är lediga allihop. Ändå. Ståskalet står där i sin stårulle dag ut och dag in. "Just ja, han har inte stått idag. Men imorgon SKA han stå. Länge." Och gåstolen, Miniwalken, som används så flitigt på förskolan, hur många gånger har den hittat ut från förrådet?

... och rummen som skulle bytas. Vi har bara kommit halvvägs. Arbetsrummet är tömt (vilket innebär kaos i allrummet) och lille E har flyttat in. Men det är allt. Men det kommer nog bli klart snart, nu när tiden är begränsad till någon timme efter jobb, innan läggning. Nu när man inte har hela dagen på sig. På något märkligt sätt räcker tiden till mer när man måste hushålla med den.

... och assistansen som skulle sökas. Jo, det är i alla fall på gång. Väntar på läkarintyg bland annat.

Fortsättning följer...

Redan augusti

Sommarlovet är slut för lille E. Han har mjukstartat med några förskoledagar den här veckan. Och som alltid efter några veckors semester känns det ganska bra att vardagen närmar sig. För oss alla.

Sommardagarna har rullat på och fyllts med aktiviteter blandat med hemmafix och sen magsjukan släppte greppet om oss har vi mått bra. (Tills idag. Men mer om det senare.) Lille E har återupptäckt mat. Och gjort nya kulinariska upptäckter, ratar inte längre efterrätter... Kort sagt; han äter som aldrig förr! Men precis som vanligt bara om det serveras på sked...

Vi kom som sagt aldrig iväg till Öland men har ändå klarat av några kortare resor. Har varit i stugan en knapp vecka, gjort en dagstur till Hälsingland och spenderat ett par dagar i huvudstaden. Allt med fullpackad bil... det är mycket som ska med och kanske dags att på allvar börja snegla på och byta till ett litet (ja, eller stort så klart) bussliknande monster.

Tillbaka till hälsan. Idag, bara ett par timmar efter att en pigg och glad E lämnats på förskolan fick jag åka och hämta en febrig, trött och ledsen liten kille. Nu ligger han i sin säng och sover. Och snörvlar. Höstens första förkylning kom ovanligt fort i år...