Ketchupeffekt...

Hösten har på sätt och vis varit ganska lugn. Vi har inte träffat så många läkare och inte varit på habiliteringen särskilt ofta heller. Visst har det varit något läkarbesök och visst har vi gått på fredagsgruppen på hab... och visst har det räckt till. Förskola, jobb och att bara få vardagen att gå ihop har varit fullt tillräckligt.

Men så för ett tag sen trillade kallelserna in. Inom loppet av några veckor händer allt. I veckan som gick var det seminarium om flerfunktionshinder och möte för att göra en ny habiliteringsplan. Och så var det utvecklingssamtal på förskolan innan dess. Nu väntar besök hos ögonläkare (den kallelsen har vi väntat på i ett halvår. Och tjatat om), besök hos synpedagog, CPUP, träff med logoped och specialpedagog... och tid hos neurologen borde vi också få snart.

Nåväl. Än är det helg. Maken är krasslig, lille E står i skalet och är på riktigt bra humör och jag har ett berg av nytvättade kläder att vika. Men innan jag fortsätter att bringa lite ordning här hemma bjuder jag på några bilder från morgonens trumspelande. Det var inte helt enkelt att fota och hålla i trumman samtidigt... men kul hade vi!