Det är kanske den vanliga julstressen. Och jag måste bara få klaga lite. Funderar mycket just nu. Prioriterar jag rätt? Gör jag det jag vill? Jobbar jag för mycket... ? Det dåliga samvetet gnager.
Men. Nog om mig. Lille E har i alla fall klarat av de flesta sina inplanerade besök och möten nu. Han har ett nytt glasögonrecept, många bra mål att jobba mot och CPUP:n visade att han utvecklats lite sen sist. Det visste vi ju i och för sig men det är alltid bra att få det svart på vitt! Det går inte snabbt men långsamt leder också någonstans. Det har jag hört sjungas... och det är ju sant!
På tal om målen. Ett av de mål vi har satt upp i "habplanen" är att E ska använda båda sina händer i större utsträckning. Inte bara vänster hand. Träningen har redan påbörjats, sen länge, inte minst på förskolan och det ger verkligen resultat. Korta, korta stunder kan E hålla föremål även med höger hand. Och så kliar han sig i huvudet med högerhanden då och då. Och klappar händerna. Små framsteg kan tyckas men stora för oss!
Ett annat mål vi har satt upp är att E ska sitta själv på golvet i 1 minut. Det är minsann ett mål som heter duga... Lille E förstår nämligen inte alls vitsen med att sitta någon annan stans än i pandastolen, vagnen eller bilstolen. Men. Även här sker små små framsteg... från att inte alls vilja sitta i någons knä går det nu också riktigt bra. Och sjunger man en sång som E gillar, t ex Prästens lilla kråka, sitter han som ett ljus... då kan man nästan släppa taget för ett ögonblick. Men man måste passa sig för så fort man kommer till strofen "än slank han dit..." så kastar sig lille E åt sidan. Ännu ett framsteg alltså. Han har lärt sig att så gör man i den sången!
De andra målen handlar om kommunikation, att äta och dricka själv och förflyttning. Många utmaningar som kräver mycket tid. Tid vi gärna tar oss men som vi ändå upplever att vi inte alltid har... Så det skriver vi överst på önskelistan inför julen. Extra tid. Lille E kanske skriver Duplo. Det var nämligen vad han hade ett berg av framför sig på bordet när jag kom till förskolan och hämtade honom idag. Lycklig över ljudet han orsakade när bit efter bit kastades i golvet!
2 kommentarer:
Oh vad roligt att ni har det bra nu! Och det är ju ett stort steg att kunna hålla saker med den "jobbiga" handen! Hela skillnaden liksom. Att kunna hålla eller inte! Bravo Lille E!
God Jul från Marie i Göteborg som läser hos er men inte har någon egen blogg!
Jag önskar mig också mer tid!
Har samma funderingar som dig vad gäller jobb och prioriteringar... alltid känner man dåligt samvete åt nåt håll...När jag gick ner i tid förut blev jag så himla stressad, hade ju precis lika mycket att göra ändå. Och nu när jag jobbar heltid så hinner jag ändå inte med... Hannes var jätteledsen för ett tag sen för att han tyckte jag var borta mycket. Egentligen var jag inte borta så himla mycket, men det räcker med att vara sen hem ett par dagar. Han förstår det där på ett helt annat sätt nu än när han var mindre. Det känns lite jobbigt ibland att få ihop allt...
Skicka en kommentar