Att låta E börja skolan var ingen dum idé. Han
trivs som fisken i vattnet, personalen är fantastisk och taxiåkandet fungerar
galant. Och idag kom det hem en strålande glad (men snorig) kille
från en helg på kortids. Det funkar också jättebra! Visst är det en del att
rodda med, stol och packning som ska köras fram och tillbaka och vara på rätt
plats, där E ska befinna sig... men på det stora hela - en välbehövlig
avlastning... nu när vi kommit in i det.
Kanske kan ett och annat som fått stå tillbaka det
senaste året... åren... lov att ta plats och tid. Sånt som vi omedvetet (och
ibland högst medvetet) undvikit på grund av lille E. Jag hoppas det. Att vi
unnar oss, tar till vara på tiden, samlar kraft, vilar upp oss, låter
lillasyster bestämma (ibland!) och går på knattebio, åker till Leo´s lekland
eller gör andra typiska barnfamiljsaktiviteter som lille E inte skulle
uppskatta (även om jag inte heller längtar efter just det där leklandet...).
Bjuder hem vänner på fika, middag...
Jag hoppas det.
