Vårkänslor

Det verkar som om den är här på riktigt nu. Våren. Efterlängtad som alltid... Nu kan vi ta rullstolspromenader utan att fastna i snömodd, nu kan vi rulla ända fram till kompisgungan i lekparken för all is och snö har äntligen försvunnit, nu kan lille E snart slippa varma, tjocka och otympliga vinterkläder... och nu har den älskade blåa gungan hittat ut från förrådet. Mycket uppskattat så klart!

Och sommaren. Den ska vi planera. Ledighet och resor. När ska assistenten jobba och när ska hon vara ledig... måste se över det där. Det rullar på rätt bra, assistansen... för det mesta. Men fortfarande mycket ovant. Hur som. Sommaren var det. En sisådär fem veckors semester hoppas vi på. Med lagom bra väder och en chans till återhämtning. Få möjlighet att pausa från almanackan, och alla kallelser hit och dit... just nu känns det bra med några blanka veckor att fylla med annat än måsten och en resa till Skåne är redan planerad, farmor har bokat hus och det ser vi fram emot!

Snötrött

Sådärja. Nu har vi åkt skidor några dagar (ja, den vuxna delen av familjen alltså) så nu är det fritt fram för våren att ta vid. Snön får mer än gärna smälta nu! Det blir så mycket lättare att ta sig fram med rullstolen då... Och så småningom, när det blir så där varmt att man slipper bökandet med ytterkläder som ska av och på... då vet jag en som blir lycklig. Eller flera. Lille E och hans påklädare. Längtar...

Feber

Det bidde ingen sjuka förra veckan innan musikterapin. Det bidde sjuka denna vecka istället. En seg feber som inte vill ge sig...  Livet just nu.

Det verkar som...

... om en ny förkylning är på gång. Eller så var han bara ovanligt trött vår lille E. Somnade nästan vid middagsbordet. Lite varm. Och snuvig. Vabruari är ett tyvärr ett ganska passande namn på den här månaden...

Hoppas jag har fel. Att E vaknar pigg och utvilad och redo för musikterapi imorgon bitti.

Ny vecka igen.

Lillasyster är inskolad och gör sin första riktiga förskoledag imorgon. Assistenten introduceras ikväll. Våra husplaner smider vi på så fort vi har en liten ledig stund över och däremellan försöker vi hinna träna, städa, tvätta och inte minst sköta våra jobb. Det rullar på rätt bra och när lille E är på bästa humöret så är det helt ok.

I helgen var humöret just på topp. Det verkade som om lille E var lättad att han äntligen besegrat förkylningen. Han slapp näsduken och det eviga torkandet. Han sjöng mest hela tiden. Busade och skojade. Stunder att minnas när det inte känns lika bra, när det mest är gnäll och precis allt är fel.

Imorgon är det dags för musikterapi igen och då brukar det inte gnällas. En av veckans höjdpunkter om man får tro lille E!

Nästa vecka

Vi har fått tag i en assistent och nästa vecka är dags för introduktion. Hoppas så att det funkar! Men vi behöver en till som kan hoppa in då och då (någon dag varannan helg, någon kväll i veckan). Bästa extrajobbet till en student! Tipsa om du känner någon som letar jobb!

Sjukstuga

Det gick en vecka efter jullovet. Sen kom förkylningen. Först ut blev lille E som sedan avlöstes av lillasyster. Hosta, feber och snoriga näsor. Men nu har det vänt igen. Lille E är tillbaka på förskolan och lillasyster ska skolas in med start imorgon.

Och epilepsin. Den blir märkligt nog inte värre av hög feber. Skönt så. Däremot ökar antalet kramper under några dagar när förkylningen är på väg att släppa. Så brukar det vara. Och så är det nu med. Eller är det så att en relativt lugn period är över... att det är läge att vänja sig vid fler anfall igen?