Lucia

Lille E var hemma från förskolan igår, han var lite hängig. Ingen feber, inga tårar eller det klassiska förkylningsgnället men trött. Jättetrött. Och lite snorig. Men idag var han pigg igen och redo för finaste luciafirandet.

Strax innan åtta packade vi in oss hela familjen i bilen och styrde kosan mot dagis. Lille E laddade med de andra barnen i ett rum och vi trängde ihop oss med de andra föräldrarna i ett annat rum i väntan på skönsången. Så kom de... lille E rullades in först, före alla luciorna och hamnade längst fram. Där satt han nöjd, klappade händerna ibland, gömde sig bakom armen emellanåt men lät de andra stå för sången (lille E sjunger ju helst bara solo!). Bredvid stod M, en flicka i gruppen som brukar ta lite extra hand om lille E, och höll handen på hans armstöd. Mot slutet delades bjällror ut och då fick E lite extra energi för skramla med bjällror till Jingle bells, det kan han!

Efteråt bjöds det på barnens egenhändigt bakade pepperkakor och lussebullar. Lille E smakade på den varma chokladen och nynnade lite... En trevlig luciamorgon och så mycket bättre än förra årets iskalla utomhusfirande!