Njuter av tystnaden...

Lämnade lille E på förskolan för en timme sen. Lillan sover och jag har gjort en jättelååång "att-göra-lista" men kommer inte igång med sysslorna. Sitter här och njuter av tystnaden istället...

Lille E vaknade vid femsnåret i morse och väckte oss med ett tjut. Av glädje. Som om han ville att vi skulle veta att han var vaken nu och att det var dags att gå upp... Sen fortsatte han vara duktigt högljudd hela morgonen vilket i och för sig hör till vanligheterna nu för tiden. Men det glada humöret, glädjetjuten, byttes allt efter vad tiden gick till inte så glada tjut. Mer arga skrik. Och så småningom tårar när ytterkläderna skulle på. Inte förrän i bilen, när det gick upp för honom att vi var på väg till förskolan, kom det glada humöret tillbaka.

Hur som, det är ju kul att han tar ton. Men samtidigt frustrerande (inte minst för honom skulle jag tro, när vi inte förstår vad han menar och vill) och lite tröttsamt. Så nu tillåter jag mig att njuta av tystnaden och vilar öronen lite. Innan lillasyster vaknar och den här veckan rullar igång på riktigt.