Veckan som gick och veckan som precis börjat

Kanelbullarna blev bakade. Och en tigerkaka fick jag också ihop. Nu ligger de och trängs i frysen, redo att plockas fram till soliga fikastunder på altanen.

Mötet med biståndshandläggaren blev av och ledde till en massa funderingar och diskussioner här hemma. Sånt som legat och pyrt kom upp till ytan och blev verkligt... tillgodose grundläggande behov... vad klarar E själv, vad behöver han hjälp med, hur lång tid tar varje moment... hur många timmar... vårt hem, en arbetsplats...

Och så kom och gick helgen. Lite väl fort som vanligt. Vi åkte på kosläpp och lille E trivdes. Vet inte om han tittade på korna så särskilt mycket men han var mycket nöjd och det är det som räknas! Väl hemma grillade vi korv tillsammans med kusinerna men då blev allt fel... maten var lite för sen (klockan hann passera 12) och äta utomhus det gör vi ju inte annars... man får helt enkelt inte avvika från rutinen för mycket så lille E fick äta i köket med pappa.  Ibland är det enklast så... att anpassa sig och låta E bestämma. Men hur mycket ska han styra... Var går gränsen?

Den här veckan är redan inne sin andra dag och snart är det helg igen. Kortvecka passar bra nu! Men när gör det inte det... Jag har precis varit på habiliteringen och hämtat en miniwalk. E har ju en på förskolan men behöver en här hemma också. Hoppas att det kan bli lite roligare för E att vara ute här hemma när han inte behöver sitta i vagn/rullstol hela tiden. Förhoppningsvis lär han sig att ta sig fram i den så småningom...

Nä, nu är det dags för en kaffetår... ska sätta mig i solen på altanen och ladda batterierna innan lilla A vaknar och det småningom blir dags att åka och hämta E.