Det går framåt.

Att lille E varit så frisk och mått bra de senaste veckorna betyder inte bara att vi slipper vabba. Det är egentligen ganska litet i sammanhanget. Desto mer betydelsefullt är att en pigg och kry lille E får chansen att lägga lite mer energi på att lära sig nya saker. Han har till exempel utvecklat rullandet så pass att han tar sig från den ena änden av vardagsrummet till den andra på ett ögonblick, gärna när vi inte har full uppmärksamhet...

Han har även, för en tid sen börjat visa intresse för skeden som vi matar honom med. Ett av målen vi satt upp i habiliteringsplanen är att han ska lära sig äta själv. Ett mycket högt ställt mål har vi allt som oftast upplevt när vi försökt få honom att hjälpa till att hålla skeden osv. Men sen en tid tillbaka tar han faktiskt skeden om han får chansen. Och kastar den i golvet på klassikt bebismaner. Alltid något.

Så i måndags när vi hämtade honom på förskolan berättade förskolläraren att E varit jätteduktig, hållit i skeden och med lite hjälp fört den till munnen, gapat i rätt ögonblick, slickat av skeden och... ja släppt den igen. Inte framme än men en bra bit på väg. Inspirerade att fortsätta träna. Och träna. Det behövs, för nog är det bekvämast att bli matad... särskilt när man, som lille E ofta är, är väldigt hungrig!