Det första steget är att lära sig metoden, att lämna i från sig en bild på det man vill göra/uttrycka. Och för att lära lille E det krävs mycket träning och hjälp från oss. Tanken är att vi ska börja med några få bilder som föreställer något lille E gillar att göra. Gunga t ex.
Genom att gunga lille E, stanna gungan och fortsätta först när han lämnat över bilden för gunga hoppas vi att metoden ska läras in. Men för att göra detta krävs hjälp från oss båda. En sköter gungandet och en hjälper E att räcka över bilden genom att hålla och styra hans hand. Det är här dagens rubrik, den taktila handmassagen kommer in i sammanhanget. Lille E vill nämligen helst inte att man tar i hans händer (även om det blivit bättre, se förra inlägget om matning). För att vänja honom vid det har jag fått en snabbkurs i handmassage av specialpedagogen på HAB och Lille E´s förskolelärare ska få samma genomgång. Vi hoppas att det kan hjälpa!
Men tror ni jag ens har försökt... Näpp. Efter genomgången i fredags har det inte blivit av... Fast jag tror verkligen att det är värt ett försök (eller snarare väldigt många). Varför är det då så svårt att komma igång?
2 kommentarer:
vi kör precis samma övning i gungan. När farten tar slut får Vilmer frågan, vill du gunga mer. och han ska då givetvis svara ja.Han kan säga ja, men inte som ett svar på en fråga, såde tär det vi övar på. Han drar i snöret, vinkar med handen, vilket vi vet betyder ja..Men nu är det dags att gå vidare, vi vill ha ett muntligt ja ! och ibland, långt om länge... så kommer det.. Så håll ut !
Ja, det är väl det som gäller. Att hålla ut. Öva och öva och inte ge upp. Och den biten har faktiskt blivit lite lättare nu när vi märker att lille E förstår mer och mer... övandet är liksom inte förgäves. Det ger resultat om än långsamt.
Skicka en kommentar