Redo för en ny vecka.

Vadå? Får man inte ha fötterna på bordet?

Sista fredagsgruppen för terminen...

och ännu ett tecken på att sommaren närmar sig. Lille E tycker att samlingen är toppen nu när han få sitta i pandastolen (det var lite si och så med den biten innan vi kom på att han faktiskt inte behövde sitta i någons knä som alla andra barn) och aktiviteterna efteråt brukar också uppskattas. Särskilt gungan så klart. Men inte idag. Samlingen var som sagt till belåtenhet men Akka-plattan gick för långsamt, vita rummet var också fel... inte ens gungan var särskilt kul. Gissade att det dåliga humöret berodde på hunger men någon större matlust infann sig inte heller. Det blev en ganska gnällig avslutning för lille E´s del.

Och smått stressig för min del. Ett skrikande barn, en avbruten intevju (kuratorn ville ställa några frågor), RBU skulle informera, tårta ätas, utvärdering fyllas i... Fredagsgruppen är verkligen toppen men det känns som om lite för mycket ska klämmas in på för kort tid. De andra föräldrarna hann jag knappt prata med... lite synd för det är en för mig ganska viktig bit i det hela.

Hur som, vi är hemma igen. Mätta och belåtna efter lite lunch. Och glada att vi hann ta upp rullstolsfrågan med sjukgymnasten. Och sängfrågan. Så nu är det på gång. Hoppas vi får båda innan sommaren!

Tre skedar gröt

Tre skedar gröt. Helt själv!

All gröt hamnade visserligen inte i munnen... det är ju inte lätt att vinkla skeden rätt hela vägen och att lägga tillbaka skeden i tallriken är bra onödigt... Men jag ger lille E klart godkänt!

Taktil handmassage

När vi var hos logopeden för ett par veckor sedan kom vi fram till att det var dags gör ett försök med PECS (Picture Exchange Communication System) som enkelt uttryckt är kommunikation med hjälp av bilder.

Det första steget är att lära sig metoden, att lämna i från sig en bild på det man vill göra/uttrycka. Och för att lära lille E det krävs mycket träning och hjälp från oss. Tanken är att vi ska börja med några få bilder som föreställer något lille E gillar att göra. Gunga t ex.

Genom att gunga lille E, stanna gungan och fortsätta först när han lämnat över bilden för gunga hoppas vi att metoden ska läras in. Men för att göra detta krävs hjälp från oss båda. En sköter gungandet och en hjälper E att räcka över bilden genom att hålla och styra hans hand. Det är här dagens rubrik, den taktila handmassagen kommer in i sammanhanget. Lille E vill nämligen helst inte att man tar i hans händer (även om det blivit bättre, se förra inlägget om matning). För att vänja honom vid det har jag fått en snabbkurs i handmassage av specialpedagogen på HAB och Lille E´s förskolelärare ska få samma genomgång. Vi hoppas att det kan hjälpa!

Men tror ni jag ens har försökt... Näpp. Efter genomgången i fredags har det inte blivit av... Fast jag tror verkligen att det är värt ett försök (eller snarare väldigt många). Varför är det då så svårt att komma igång?

Det går framåt.

Att lille E varit så frisk och mått bra de senaste veckorna betyder inte bara att vi slipper vabba. Det är egentligen ganska litet i sammanhanget. Desto mer betydelsefullt är att en pigg och kry lille E får chansen att lägga lite mer energi på att lära sig nya saker. Han har till exempel utvecklat rullandet så pass att han tar sig från den ena änden av vardagsrummet till den andra på ett ögonblick, gärna när vi inte har full uppmärksamhet...

Han har även, för en tid sen börjat visa intresse för skeden som vi matar honom med. Ett av målen vi satt upp i habiliteringsplanen är att han ska lära sig äta själv. Ett mycket högt ställt mål har vi allt som oftast upplevt när vi försökt få honom att hjälpa till att hålla skeden osv. Men sen en tid tillbaka tar han faktiskt skeden om han får chansen. Och kastar den i golvet på klassikt bebismaner. Alltid något.

Så i måndags när vi hämtade honom på förskolan berättade förskolläraren att E varit jätteduktig, hållit i skeden och med lite hjälp fört den till munnen, gapat i rätt ögonblick, slickat av skeden och... ja släppt den igen. Inte framme än men en bra bit på väg. Inspirerade att fortsätta träna. Och träna. Det behövs, för nog är det bekvämast att bli matad... särskilt när man, som lille E ofta är, är väldigt hungrig!

Värt att fira

Så är det ny månad igen. Och jag kan konstatera att april blev en månad utan en endaste VAB-dag. Det är inte illa, det är riktigt bra!