Familjen Förkyld

Lille E delade med sig av förkylningen och sen några dagar har vi alla varit lite hängiga. Snoriga och täppta i näsan om vartannat. Lillasyster fick till och med lite feber. Men nu mår alla lite bättre, det går åt rätt håll och vi väljer att tro att det innebär en frisk julhelg. Och på tal om det... det börjar brinna i knutarna. Trots sjukstugan har vi dock lyckats snygga till lite här hemma, börjat städa och pynta. Och handla lite av maten och och ganska många klappar (tur att nätet finns!). Men lite smått och gott återstår så här dan före dan före dan före... ja, det är tur att det är några dagar kvar helt enkelt!

Lucia

Lille E var hemma från förskolan igår, han var lite hängig. Ingen feber, inga tårar eller det klassiska förkylningsgnället men trött. Jättetrött. Och lite snorig. Men idag var han pigg igen och redo för finaste luciafirandet.

Strax innan åtta packade vi in oss hela familjen i bilen och styrde kosan mot dagis. Lille E laddade med de andra barnen i ett rum och vi trängde ihop oss med de andra föräldrarna i ett annat rum i väntan på skönsången. Så kom de... lille E rullades in först, före alla luciorna och hamnade längst fram. Där satt han nöjd, klappade händerna ibland, gömde sig bakom armen emellanåt men lät de andra stå för sången (lille E sjunger ju helst bara solo!). Bredvid stod M, en flicka i gruppen som brukar ta lite extra hand om lille E, och höll handen på hans armstöd. Mot slutet delades bjällror ut och då fick E lite extra energi för skramla med bjällror till Jingle bells, det kan han!

Efteråt bjöds det på barnens egenhändigt bakade pepperkakor och lussebullar. Lille E smakade på den varma chokladen och nynnade lite... En trevlig luciamorgon och så mycket bättre än förra årets iskalla utomhusfirande!

Den här helgen

Så var det söndag igen. Vi har haft en bra helg men den började lite sisådär. I fredags var det nämligen dags för EEG som en del i uppföljningen efter den stora operationen (2 år sedan den 25 november - tiden går märkligt fort!). Efter en timme, mycket svett och många tårar var alla elektroder på plats och registreringen kunde påbörjas. Förhoppningen var ett lille E skulle somna och det gjorde han faktiskt, den biten gick bra. Sen, när han vaknat skulle elektroderna av igen och det är som vanligt ingen lek, långt ifrån. Igår tog vi rond nummer två, limresterna skulle bort. Ännu en kamp, ännu fler tårar... och vi föräldrar undrade om han någonsin skulle förlåta oss. Kanske på tiden att de hittar någon bättre metod än typ Karlssons klister...

Lille E har fortfarande klister i hårbotten och i de fina lockarna. Det krävs nog dessvärre ännu en acetonkur innan allt är borta. Men idag lät vi det vara. Vi gick på julmusikal istället. Lille E, som älskar musik, trivdes i hela 45 minuter. Sen blev han trött på att sitta still. Och lite hungrig kanske.

Sen sist.

Lillan sover och jag sitter uppkrupen i soffan, spelar Wordfeud och hör hur vinden viner där ute. Vet att lille E är på skogsutflykt nu på förmiddagen. Det gillar han inte. Ännu mindre när det blåser...

Tandläkarbesöket igår gillade han inte heller. Eller delar av det gick ju an men själva undersökningen var som väntat inge vidare. Men han är inte långsint, lille E. Såväl tandläkare som hygienist fick stora leenden innan vi gick. Tänderna var fortsatt fina och nästa besök blir till våren.

Och gåstolen, hans nya Mini Walk, fungerar fortfarande. Snart vågar vi ropa hej!

Håll tummarna!

Idag fick lille E en ny gåstol, en Miniwalk. Den gamla Ponyn fick följa med sjukgymnasten tillbaka till hjälpmedelscentralen och nu håller vi tummarna för att den nya prylen fungerar bättre. Premiärturen gick bra... bara lite gnäll. Och det är inte så illa för en kille som allt som oftast bryter ihop när något nytt är på gång. Hoppas, hoppas!!

Tiden går

Så har en ny vecka avlöst den gamla. Igen. Tiden flyger fram och snart är det jul. Helgen spenderades hos mina föräldrar och vi tar oss an den nya veckan utvilade. Det är alltid välkommet! Lille E har visserligen inga andra aktiviteter än förskola och utprovning av en ny gåstol att se fram emot... en ganska lugn vecka för hans del. Pappan ska på kommunikationskurs i habiliteringens regi och jag ska väl bara till BVC med lillskruttan. Och till hjälpmedelscentralen och hämta vad-det-nu-var. Och vara med när gåstolen provas ut förstås. Och så vill jag hinna med mammajympan och en tur till jobbet... och inte minst; pynta inför advent!

Nästa vecka är det lite mer på tapeten för lille E... logoped, specialpedagog, tandläkare, EEG, fredagsgrupp. Gissar att tiden kommer gå ännu lite fortare då...

Finaste förskola!

Att lämna lille E på förskolan är en fröjd. För även om han inte kan säga ett endaste ord om saken så vet vi att han stortrivs, hela hans kropp vittnar om det. När vi säger att det är dags att åka dit om morgonen rullar han över från mage till rygg på två röda, redo att bli buren till bilen. Och hela vägen från bilen till avdelningen jublar han.

Extra tydligt blev det i helgen när vi tog en promenad och råkade gå förbi förskolan. Lille E skrattade högt, gungade fram och tillbaka i vagnen som för att ge den extra fart när vi närmade oss och vände sig om, böjde sig nästan ur vagnen och började gråta när han insåg att vi gick förbi... Han har bättre koll än vad vi anar!

Som tur är får han vara på dagis i samma omfattning som tidigare, trots att jag nu är hemma med lillasyster. Igår kom beslutet om utökad tid från kommunen. Lille E (som nu visar lite mer missnöje hemma och avundsjuka på syrran) får den tid han behöver för att träna, stå i ståskal och allt det andra som jag får svårt att hinna med här hemma mellan amningar och blöjbyten. Känns bra att han får den möjligheten och inte minst, att han trivs så bra på sin älskade förskola!

Inte bara reklam

Nä, det är inte bara reklam som fyller brevlådan. Förutom skolfoton dimper det ner en och annan räkning också. Inte så kul kanske...  Men bland räkningar och reklam kommer även kul grejer som tidningar, något vykort, till och med paket ibland. I förra veckan, strax innan helgen fick vi ett vykort med formen av en söt liten katt. Kortet var till lille E, en gratulation till att han blivit storebror och en hälsning till oss föräldrar, från Tittut i Stockholm.

Jag har skrivit om den verksamheten som hastigast tidigare och samlingarna där är något vi minns och ser tillbaka på med värme och glädje. Alla landsting borde erbjuda något liknande om de inte redan gör det. Så A och N på Tittut, om ni läser det här, ett stort TACK för kortet ni skickade! Vi blev verkligen jätteglada och en smula överraskade när vi hittade "den lilla katten" i brevlådan! Kramar till er!!

Årets skolfoto...

... kom i ett brev med posten igår. Och det är så fint! Visserligen bara ett gruppfoto eftersom det tydligen tar för lång tid och innebär för mycket jobb att ta individuella bilder varje år. Hur som. Lille E blev jättebra; han tittar in i kameran, ler lite försiktigt med huvudet på sned, lockarna står åt alla håll och den ena foten har han i vanlig ordning lagt över det andra benet...

Gårdagen innehöll också ett besök på habilteringen och årets andra CPUP. Lille E blev som alltid jättearg. Inga leenden och huvudet på sned då inte... Tror att han vet redan på väg in i lokalen vad som är på gång. Som väl är går ilskan snabbt över och i bilen på väg till förskolan var han lika glad som alltid igen. Skönt.

Vagnvägran

Lille E vägrar åka nya syskonvagnen. Och när lille E protesterar är det läge att backa. Nu väntar vi ett par dagar innan vi testar igen. Åker bil till förskolan (och tvingar pappa åka tåg till jobbet). Gläds åt att vi aldrig fick tummen ur och sålde gamla barnvagnen och funderar på hur många chanser vi ska ge nya vagnen innan vi lägger ut den på Blocket till försäljning...

En ny vardag

Snart är lillasyster två veckor gammal och vi börjar så smått komma in i nya rutiner. En ny vardag. Lille E är inte längre ensam om uppmärksamheten men han fixar det bra. Bryr sig inte nämnvärt när hon gör sig hörd om kvällarna, han låter sig inte störas utan nynnar vidare på sina sånger. Tittar lite efter henne, sträcker fram en hand om vi kommer nära men vill gärna ta lite för hårt. Klappa försiktigt är inte riktigt hans grej, snarare nypa till rejält...

Nu är vi fyra!

I fredags hände något stort. Lille E blev storebror!

En alldeles riktig rullstol

Förutom ett besök på tandkliniken hann lille E och farmor med en promenad i onsdags. En bit längre upp på vår gata mötte de ett par granntjejer som var ute och lekte. När de fick syn på E och farmor frågade en av dem nyfiket;

"Är det där en riktig rullstol?"  (med betoning på riktig)

"Ja" svarar farmor.

"Varför sitter han i den?" blir så klart nästa fråga.

"För att han inte kan gå själv"

"Vad fin den är. Häftig!" blir flickans självklara kommentar.

Hos tandis igår.

Lille E tycker att det där med tandborstning kan kvitta... han blir arg, fäktar med armarna, tar gärna tag i tandborsten och hivar iväg den, gråter stora krokodiltårar. Men vi borstar ändå, så gott det går. Och vissa dagar går det riktigt bra.

I våras blev E kallad till tandhygienisten på den sedvanliga första kontrollen. Vi gick dit men lille E ville inte gapa och eftersom saker och ting är som de är så blev det en remiss till specialkliniken för barn. Igår var vi där och vilket bemötande! E har nu fått en superproffsig tandhygienist som ställde "rätt" frågor, hon hade varit med förr, det märktes. Och trots protester så lyckades hon undersöka lille E som hade så fina tänder så! Om drygt två månader ska vi dit igen och då får vi träffa lille E´s tandläkare också.

Ett par gamla solglasögon...

... bästa leksaken just nu.

Matglad

Lille E äter det mesta. I matväg. Bullar och tårtor och annat gott kan kvitta.

Hur som. På förskolan visar han sin matglädje när alla sitter samlade vid bordet och det knackar på dörren, matvagnen rullas in och dagens lunch presenteras... då tjoar eller jublar E och viftar med händerna. Till de andra barnens stora glädje! Något liknande brukar utspela sig här hemma när vi skär i ordning hans portion, då kan det nästan inte gå fort nog...

Han har dock sina favoriter. Köttfärssås och spaghetti. Köttbullar på IKEA. Fisk och potatis, med sås av något slag. Det får inte vara för torrt. Men som sagt, han äter det mesta. Det går bara lite olika fort. Och han blir bättre och bättre på att äta själv (även om vi måste ladda varje sked). Kanske når vi det målet innan årets slut...

En till vända...

Det blir ännu ett inlägg med förkylningstema. Näsor som rinner och ännu en vecka fick avslutas med att vara hemma från förskola och jobb. Dessa dagisbacillusker! Men det verkar åter igen vara en lindrig variant... Alltid något!

Fredag!

Förkylningen försvann lika fort som den kom! Och det var bra för då kunde vi gå på terminens första fredagssamling idag. Lille E trivdes som för det mesta och det var kul att träffa både föräldrar och barn igen. Och personal förstås.

Jag gillar sensommaren. När allt rullar igång igen och hösten närmar sig. Men imorgon kommer visst solen och värmen, sommaren, tillbaka på visit igen. Sägs det. Och det gillar vi också!

Atjooo...

Så var det dags igen. Vi avslutade med en förkylning innan sommarledigheten och börjar höstterminen med en ny. Lille E nös och nös och nös när han kom hem från förskolan igår och idag är det snorigt... hoppas att det inte blir värre än så här, att det snabbt går över.

Snart ny säng

Imorgon får lille E sin nya säng. Äntligen! Det ska bli så skönt för våra ryggar med en säng som går att höja och sänka och skönt för lille E med lite mer plats att röra sig på. 1 meter 3-åring i vanlig spjälsäng är inte helt lyckat... speciellt inte när man som lille E gärna ålar runt för att lägga fötterna på huvudkudden!

Välkommen vardag!

Semestern närmar sig sitt slut. På riktigt. Denna vecka, den som strax tar slut, blev en liten försmak på vad som komma skall. Lite jobb för mig och mannen och några korta dagar på förskolan för lille E. Han trivdes som alltid, kände igen både barn och personal. Visade att han lärt sig vinka och lät dem höra en och annan visa... just nu är det mest "Blinka lilla stjärna", "Bä bä vita lamm" och "Rockspindeln" som gäller. Var för sig eller en blandning av dessa tre!

Sommaren tills nu

Dagarna rullar på och vi har det bra. Lille E har inte tröttnat på oss, min oro var helt klart obefogad. Bara det händer något är han nöjd, att inte varje dag ser likadan ut... bara man får gunga hur ofta och länge som helst!

Sommarlov

Lille E har sommarlov medan vi föräldrar växlar mellan jobb och lediga dagar denna vecka. Men från och med nästa vecka är vi lediga alla tre hela tiden. I fem långa veckor framåt. Skönt! Hoppas bara solen tittar tillbaka...

Kan tänkas att det blir lugnt här på bloggen under semestern... ja det är väl i och för sig alltid ganska glest mellan inläggen, men nu skulle jag tro att det blir ännu glesare. Men jag lovar inget...

Hipp Hipp Hurra...

... lille E blir 3 år idag! Men vi väntar med firande till kvällen. Och till helgen då farmor o farfar och mormor o morfar och kusin V med familj kommer hit. Nu bär det av mot förskolan. Näst sista dagen innan sommarlovet!

En massa nya hjälpmedel

Idag var vi på hjälpmedelscentralen och provade ut rullstol. Och säng. Och en Bronco (som är en utevariant av Ponyn, Lille E´s gåstol). Och en Corner seat... och en Flamingo hygienstol. Och så justerades både vagn och Pandastol (matstolen) lite. Men det var nog allt...

Lille E protesterade inte det minsta. Eller jo, lite. Fast det får man när det blir så mycket på en gång.

Rullstolen fick vi med oss hem redan idag;

Mamma och jag provade lite här hemma ikväll. Det var kul, i den här kommer jag att trivas!

Sommarlägret på Järlåsa gård...

... har vi aldrig varit på. Men nästa år kanske! Personalen på habiliteringen pratar ofta om det populära RBU-lägret när sommaren närmar sig, och nämner samtidigt att flera av barnen börjar bli lite gamla nu. Att det kanske är dags att fylla på med lite yngre barn, som lille E och kompisarna på fredagsgruppen. Idag stod det om lägret i tidningen. Och som sagt, vi kanske anmäler oss nästa år... jag tror nog att det skulle falla lille E i smaken.

Lite för mycket.

Idag var lille E på Olmed med ståskalet. Det har varit lite för litet länge nu. Och vi har väl tänkt ringa och be om en tid i ett par månader. Minst. Men det är mycket att komma ihåg, många samtal som ska ringas... och så lätt att det inte blir av. Dåliga vi.

Men i måndags blev det gjort och vi hade tur som kunde få komma redan idag. Det visade sig att ståskalet inte bara är lite för litet. Det var både alldeles för kort och alldeles för smalt och fick bli kvar hos ortopedingenjören som ska förlänga och töja så mycket det går. Efter semestern blir det avgjutning för ett nytt. Kanske läge att byta ut stjärnorna på lila botten mot jeansmönstret...

En liten sångfågel

Lille E tycker om musik. Det har han alltid gjort. En av hans favoriter verkar vara Rockspindeln, en lite rockigare variant av Imse vimse spindel. Den låten lyssnar vi ofta på, den sjungs på förskolan och på fredagsgruppen är den ett stående inslag under samlingen. Så det är väl inte så konstigt att det låter som att det är just den sången lille E "sjunger" då och då. Eller snarare "aaa:ar" på sitt eget sätt! Lite märkligare är att en annan visa vi tycker oss höra är Lille katt... Den har vi inte spelat särskilt frekvent och på förskolan sjunger de den inte, jag har frågat. Men vi har börjat sjunga den riktigt ofta nu, sen lille E påminde oss...

Långhelgen snart slut.

Lille E har somnat och jag sitter framför datorn... snart är den långa helgen slut. Vi har haft det bra och skulle man sammanfatta vad vi gjort de senaste dagarna med bara några ord skulle det nog bli gungat (E har tillbringat många timmar i gungan, fortfarande hans favorit!), grillat (mmm vad gott, men ibland lite segt att tugga för lille E... som fått köttfärssås och spaghetti istället, hans favoritmat!), slappat (alla tre!). Nu väntar en ny vecka med fest på förskolan, studentuppvaktning och en del jobb. Bland annat.

Äntligen långhelg!

En extra lång helg är inte fel. Nu kanske vi hinner med några av alla "borden" och "måsten" som samlats på hög. Fixa i trädgården. Få upp den där hyllan i köket. Städa i arbetsrummet... och bara vara lediga förstås. Frågan är om lille E tycker att det här med långhelg är en lika bra idé som vi vuxna tycker... han tenderar att bli lite uttråkad en vanlig helg. Bara vara med mamma och pappa hela tiden verkar inte vara det bästa som finns... nä, omväxling ska det vara. Något att tänka på inför den långa sommarsemestern. Som borde planeras...

Redo för en ny vecka.

Vadå? Får man inte ha fötterna på bordet?

Sista fredagsgruppen för terminen...

och ännu ett tecken på att sommaren närmar sig. Lille E tycker att samlingen är toppen nu när han få sitta i pandastolen (det var lite si och så med den biten innan vi kom på att han faktiskt inte behövde sitta i någons knä som alla andra barn) och aktiviteterna efteråt brukar också uppskattas. Särskilt gungan så klart. Men inte idag. Samlingen var som sagt till belåtenhet men Akka-plattan gick för långsamt, vita rummet var också fel... inte ens gungan var särskilt kul. Gissade att det dåliga humöret berodde på hunger men någon större matlust infann sig inte heller. Det blev en ganska gnällig avslutning för lille E´s del.

Och smått stressig för min del. Ett skrikande barn, en avbruten intevju (kuratorn ville ställa några frågor), RBU skulle informera, tårta ätas, utvärdering fyllas i... Fredagsgruppen är verkligen toppen men det känns som om lite för mycket ska klämmas in på för kort tid. De andra föräldrarna hann jag knappt prata med... lite synd för det är en för mig ganska viktig bit i det hela.

Hur som, vi är hemma igen. Mätta och belåtna efter lite lunch. Och glada att vi hann ta upp rullstolsfrågan med sjukgymnasten. Och sängfrågan. Så nu är det på gång. Hoppas vi får båda innan sommaren!

Tre skedar gröt

Tre skedar gröt. Helt själv!

All gröt hamnade visserligen inte i munnen... det är ju inte lätt att vinkla skeden rätt hela vägen och att lägga tillbaka skeden i tallriken är bra onödigt... Men jag ger lille E klart godkänt!

Taktil handmassage

När vi var hos logopeden för ett par veckor sedan kom vi fram till att det var dags gör ett försök med PECS (Picture Exchange Communication System) som enkelt uttryckt är kommunikation med hjälp av bilder.

Det första steget är att lära sig metoden, att lämna i från sig en bild på det man vill göra/uttrycka. Och för att lära lille E det krävs mycket träning och hjälp från oss. Tanken är att vi ska börja med några få bilder som föreställer något lille E gillar att göra. Gunga t ex.

Genom att gunga lille E, stanna gungan och fortsätta först när han lämnat över bilden för gunga hoppas vi att metoden ska läras in. Men för att göra detta krävs hjälp från oss båda. En sköter gungandet och en hjälper E att räcka över bilden genom att hålla och styra hans hand. Det är här dagens rubrik, den taktila handmassagen kommer in i sammanhanget. Lille E vill nämligen helst inte att man tar i hans händer (även om det blivit bättre, se förra inlägget om matning). För att vänja honom vid det har jag fått en snabbkurs i handmassage av specialpedagogen på HAB och Lille E´s förskolelärare ska få samma genomgång. Vi hoppas att det kan hjälpa!

Men tror ni jag ens har försökt... Näpp. Efter genomgången i fredags har det inte blivit av... Fast jag tror verkligen att det är värt ett försök (eller snarare väldigt många). Varför är det då så svårt att komma igång?

Det går framåt.

Att lille E varit så frisk och mått bra de senaste veckorna betyder inte bara att vi slipper vabba. Det är egentligen ganska litet i sammanhanget. Desto mer betydelsefullt är att en pigg och kry lille E får chansen att lägga lite mer energi på att lära sig nya saker. Han har till exempel utvecklat rullandet så pass att han tar sig från den ena änden av vardagsrummet till den andra på ett ögonblick, gärna när vi inte har full uppmärksamhet...

Han har även, för en tid sen börjat visa intresse för skeden som vi matar honom med. Ett av målen vi satt upp i habiliteringsplanen är att han ska lära sig äta själv. Ett mycket högt ställt mål har vi allt som oftast upplevt när vi försökt få honom att hjälpa till att hålla skeden osv. Men sen en tid tillbaka tar han faktiskt skeden om han får chansen. Och kastar den i golvet på klassikt bebismaner. Alltid något.

Så i måndags när vi hämtade honom på förskolan berättade förskolläraren att E varit jätteduktig, hållit i skeden och med lite hjälp fört den till munnen, gapat i rätt ögonblick, slickat av skeden och... ja släppt den igen. Inte framme än men en bra bit på väg. Inspirerade att fortsätta träna. Och träna. Det behövs, för nog är det bekvämast att bli matad... särskilt när man, som lille E ofta är, är väldigt hungrig!

Värt att fira

Så är det ny månad igen. Och jag kan konstatera att april blev en månad utan en endaste VAB-dag. Det är inte illa, det är riktigt bra!

Härliga påskdagar på landet

Hej alla vänner! I helgen var vi i stugan, jag stortrivdes och var på riktigt bushumör. Jag hittar på nya roliga grejer hela tiden... man kan leka med nästan allt! Göra roliga ljud, skrapa på nya spännande material, upptäcka...

Livet är så mycket enklare utan tjocka vinteroveraller och minusgrader!

I väntan på sjukgymnasten...

En eftermiddag på HAB

Det var rätt länge sen nu. Kanske i början av året. Ja, jag tror inte vi varit på habiliteringen sen i januari. Synpedagog och sjukgymnast och specialpedagog och... alla har kommit till förskolan istället. Men i eftermiddag var det alltså dags igen, dags att åka till bygganden som ligger i våra gamla kvarter... bara ett stenkast i från studentkorridoren. På andra sidan stan.

CPUP och logoped stod det i kalendern. Och jag tror att de tror att de är lite smarta när de bokar in flera grejer i rad. Att vi ska tycka att det är bra att slippa ta ledigt från jobbet vid flera tillfällen. Och det tycker vi förstås. Frågan är om Lille E tycker det samma eller om det blir för mycket för honom...

Hur som. Idag gick det väldigt bra. Lille E hade lyckats sova en skvätt på förmiddagen på förskolan (i normala fall sover han efter lunch) och var pigg och mätt efter en stor portion köttbullar när jag kom och hämtade honom. Han fixade alla mätningar och böjandet och sträckandet utan större problem. Visst var han arg men inte för arg. Och han var mer glad än ledsen under de 1,5 timmar det hela varade. Efter en kort paus med banan och dricka var han sen på samma glada humör hos logopeden.

Men nu, nu sover han... på röda mattan på golvet bland leksakerna. Och det är helt okej efter en intensiv eftermiddag på hab.

Vi kom iväg...

... på vår lilla resa. Trotsade lille E´s förkylning och drog norrut. Vi ville så gärna och E blev bättre dag för dag. Men de välbehövliga lediga dagarna känns redan smått avlägsna. Nu rullar det på med jobb och förskola igen. Skönt att påskledigheten närmar sig. Och att kvällarna är ljusare!

Ombytta roller

Idag mår jag bättre än på länge men den här lille killen var misstänkt varm när jag hämtade honom på förskolan igår. Jodå, feber igen. Och vab igen. Men lite jobb också. Maken byter av mig vid lunch, jag har ett möte som är krångligt att flytta. Han kan nog ta sitt via telefon.

Det känns som om vi kan det här nu... någon pratade om "vabruari" men mars har fortsatt i samma anda. Hoppas nu att den här vändan är snabbt övergående. Annars ligger helgens lilla skidresa risigt till...

Jag hade tänkt...

..lägga ut en bild på lille E. Mina senaste inlägg har bara innehållit ord. Om snor och hosta mest. Men risken finns att det här blir ett likadant. För några bilder har jag inte tagit på länge. Och förkyld det är jag än...

Men lille E är inte förkyld. Han har varit på ett alldeles strålande humör den senaste veckan med undantag för en liten dipp i onsdags. Då var han så ledsen efter middagsluren att de ringde skärrade från förskolan. Tyckte inte att han var sig lik, skrek och småkrampade på ett sätt som han inte brukar. Både pappa och farmor var snabbt på plats och ganska snart lugnade han sig. Och blev sig själv. Och så har det fortsatt... bus i blicken och mycket skratt! Oron att att det skulle vara något nytt otrevligt sprak på gång i lilla huvudet har lagt sig... tillbaka på samma nivå som den alltid befinner sig. För det finns alltid där. Epilepsi-spöket...

Nä, nu ska jag gå och vila en stund. Vila mig frisk för imorgon ska jag jobba igen. Så är det!

Snart ny vecka. Igen.

Nä, nu är jag trött på snö, förkylningar och sunkiga vinterjackor. Vill ha vår.

I helgen har det visserligen töat rätt ordentligt. Å vi passade på att fika på altanen igår. I solen. Det var mysigt. Trots att jag var toksnorig och helt slut. Lille E gav nämligen mig förkylningen när han var klar med den. Och jag passade vidare till pappan som idag kände sig som jag gjorde igår. Nästan iallafall.

Nåväl. Imorgon är det ny vecka, nya tag. Då hoppas vi att hela familjen mår tipptopp, att lille E vaknar på rätt sida (det gjorde han inte idag... humöret vände upp först vid lunch) och att snön fortsätter smälta.

Förkyld igen

Lille E är förkyld igen - snor och host och feber - men på ganska gott humör ändå. Så vi är hemma idag, lille E och jag. Och ute snöar det... helt värdelöst. Vi som var så glada över plusgraderna i helgen... hoppades att det var våren som kom. Men icke. Lurade än en gång.

Glasögonproblem

Lille E har ett par glasögon. Eller han har faktiskt två par. Båda har fel styrka och inga av dem är särskilt välanvända (ja, de hade ju rätt styrka när han fick dem men synen förändras fort när man är liten. Lille E´s har blivit bättre och bättre.) Nu har vi ett nytt recept (sen innan jul, jag vet... allt händer inte så snabbt här) och för en tid sen föreslog synpedagogen att vi skulle försöka använda glasögon utomhus, när lille E har vantar på sig och därför inte kan slita av sig dem på en gång. Smart.

Så för en vecka sen lite drygt tittade vi ut ett par glasögon som skulle kunna passa och så långt var lille E med på noterna. När optikern sedan skulle markera var centrum på glaset skulle sitta utifrån E´s ögon ville han inte vara med längre... han skrek och skrek. Och blundade. Vi fick med oss bågarna hem för att försöka markera... men han skriker och blundar. Vill inte.

Igår lämnade jag tillbaka bågarna och hos optikern finns nu en halvfärdig beställning... nytt försök om några veckor. Känner mig inte så hoppfull...

Hunger

Här är det är minsann inge fel på aptiten... Lille E är inne i en riktig ätarperiod. Så länge det inte rör sig om yoghurt. Då skriker han som en stucken gris (ja, sen igår illafall). Och mer än en halv flaska välling på morgonen kan också kvitta. Men mat, lagad mat, tackar han inte nej till.

Innan middagen, tidigare ikväll, visste hungern inga gränser... lasagnen, en av hans favoriter, påbörjades lite för sent. Det fick vi klart och tydligt veta. 20-25 minuters skrik och gråt och rör-mig-inte medan formen var i ugnen. När han sen såg att pappa höll på att göra i ordning en portion byttes gråten mot glada tillrop och en liten E som satt och studsade av förväntan i stolen. Skönt när det är så lätt att råda bot på ett dåligt humör!

Tillbaka på banan.

Nu är han sig lik igen, lille E. Äter bra och dricker bra igen och magen är nästan i form. Skönt tycker vi alla! Och så är han tillbaka på förskolan. Tror att han längtat...

Det ger sig inte.

Vad det nu är. Ingen feber. Snorig. Lite hostig. Vill vara i fred, leka själv. Dricker gärna välling på morgonen men vägrar all annan dricka. Äter ganska bra. Ibland utan trugande, ibland efter massor med försök. Vägrar medicin. Så fort den röda lilla sprutan åker fram börjar gallskriket. Kanske ont i halsen...

Märker hur bortskämda vi är med att det bara rullar på. Med mat och medicin. Bara maten är tillräckligt finfördelad och lite lagom såsig så slinker den ner. Och medicinen tar han i normala fall utan att blinka. Gapar när den lilla sprutan kommer fram. Längtar tillbaka.

Det ena avlöser det andra.

Vi mår lite bättre nu. Vi vuxna. Men lille E passar på att dra ett varv till. Inte med kräksjuka dock, tack och lov. Nä, nu hostar och snörvlar han... hoppas, hoppas att det är snabbt övergående.

Bläää

Lagom till helgen tog lille E med sig vinterkräksjukan hem från förskolan. Det blev en ganska trist och bitvis plågsam helg. Nedbäddade alla tre. Som jag längtade ut i solen...

Vi var hos doktorn igår...

.... och dr S föreslog en liten höjning av epilepsimedicinen. Hoppas det får effekt. Annars var allt lugnt och som vanligt. Lille E ville inte låta sig undersökas så speciellt mycket (men visade med en nöjd min upp hur bra han är på att klappa händerna). Vägd och mätt blev han i alla fall. Hela 95 cm lång är han nu, lille E. Inte konstigt att vissa tröjor börjar flagga...

Den här helgen...

... började redan i fredags. Och som oftast när det är jämn vecka inleds helgen med fredagsgrupp på Regnbågens kortis med habiliteringen. Den här gången var vi med alla tre. Efter sångsamlingen, när man får välja fritt bland olika aktiviteter, blev det bad för lille E. Mysigt! Och efter badet gungan. Nästan ännu bättre!

Under fikastunden fick vi föräldrar information om kommunens kortidsboende och annan avlösarservice. Det har vi visserligen fått förr (på fredagsgruppen förra våren) men nya frågor dyker upp allt eftersom tiden går... Och även om just kortis inte känns aktuellt än så ligger det säkert närmare i tid nu än för ett år sen.

Igår fortsatte helgen med långbesök av kusin V. Medan pappa, mormor och morfar hjälpte kusinens föräldrar med flytt till nya huset hade vi kafferep här hemma. Som alltid när kusin V är här. V dukade upp koppar och fat, hällde upp "kaffe" och "mjölk" och lille E rev ner allt från bordet och jag medlade... var på V ställde upp allt igen, gång på gång längre och längre bort från E... Sen lyssnade vi på musik. Och åt lunch. Och lekte lite till. Kusin V sov en bra stund och lille E sov inte alls...

...inte förrän till kvällen när jag och mannen, inspirerade av syrrans bygge, satt och pratade hus. Drömde oss bort. Tittade på min senaste skiss av drömhuset. Anpassat efter lille E´s alla behov och våra. Tänk om... en dag kanske... Men så landade vi igen. I verkligheten. Vi har ett hus. Det funkar. Nu iallafall. Vi orkar bära lille E upp och ner för trappan ett tag till...

Idag var det vår tur att åka till kusinen. Fira hans tvåårsdag och äta tårta. Kafferep på riktigt! Då åkte inga koppar och fat i golvet. Men en massa tårta slank ner i lille E´s mage. Så gott!

Vi tog en promenad...

...till lekparken. Där träffade vi mormor och kusin V. Det blev en ganska kort men mysig stund i favoritgungan!

Hej där!

Jag vet. Det produceras dåligt med inlägg här nu för tiden. Vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva. Tänker att jag kanske ska sluta... ibland. Men vill inte riktigt ändå. Så jag fortsätter och låter det vara som det är. Lite si och så.

Vi har hållit oss inne några dagar. Lille E har snorat och hostat och jag har haft ont i halsen. Men idag kanske vi vågar oss ut. Solen har precis tittat fram men det ser kallt ut... Kanske ska vi rulla iväg till lekparken. Pulsa oss fram till den stora gungan.

Annars är det mesta som vanligt. Lille E kom snabbt in i förskolerutinerna igen efter jullovet. Och vi med. Känns som vi aldrig gjort annat...

Sista dagen

Så var den här. Ledighetens sista dag. Lite vemodigt men ganska skönt ändå, nu behöver vi de vardagliga rutinerna igen. Tror 2011 blir ett bra år! Det tror maken också. Han är till och med ganska säker eftersom han lyckades slänga ut julgranen och ta den till tippen på en och samma dag. Sånt händer ju inte varje år...

Julen har varit bra. Lille E älskade att öppna paket! Blev alldeles vild av ljudet från det prassliga pappret... Och han älskar att leka Titt-ut! Så det har vi ägnat många stunder åt den är ledigheten. Frågat och undrat var lille E tog vägen när armen/haklappen/täcket dolt de små blå... skrattat tillsammans när han tittat fram.

Tid har även ägnats åt en lååång att-göra-lista. Och de allra flesta punkterna har betats av (varvat med mycket vila) men en ganska så omfattande aktivitet är kvar. Lille E´s kommunikationsplan. Det som är lite jobbigt är ju så lätt att skjuta på. Men. Kanske hinner vi titta på den ikväll. Sista lediga kvällen innan vardagen snurrar igång igen!