Paus

Tiden och orken räcker uppenbarligen inte riktigt till. Så jag har tagit en paus från bloggen.

Men inte helt. Nu ska jag ta en paus från pausen och bjuda på några rader om livet med lille E just nu...

Höstterminen har rullat igång med förskola, musikterapi (morgontid denna gång = succé) och fredagsgrupp (inte lika stor succé... lille E satte sig rejält på tvären i fredags). Jag har börjat jobba igen och mannen är hemma med lillasyster (som hunnit fylla ett år!).

Lille E har klippt av alla sina lockar. Inte själv förstås. En frisörska var här med saxen. E skrek som vanligt i högan sky men hon var snabb och mycket duktig så plågan blev kort och E är som vanligt snabb att förlåta... hon får komma nästa gång också!

Annars inte mycket nytt. Lille E "sjunger" sig igenom dagarna... Han kan riktigt många melodier nu. Mest barnvisor men även "En dag"... Tommy Nilssons gamla schlagerballad. Och det är inte jag som lärt honom den. Jag funderar mer på vilka jullåtar som skulle kunna var lämpliga och lagom trallvänliga. Det är ju snart dags ju...

Tänka sig...

Igår fick vi intyget. Posten kom strax efter att jag publicerat senaste inlägget. Ett steg närmare färdig assistansansökan.

En vanlig tisdag

Lille E är tillbaka på förskolan. Sen länge. Första förkylningen var en lätt och lindrig variant. Febern försvann på en dag. Skönt så.

Lika skönt som att allt rullar igång igen. Vardagen. Jag vet, jag har sagt det förut men det tål att upprepas. Jag gillar vardagen. Livet blir så mycket enklare då.

Visst har sommaren varit bra. På många sätt. Men samtidigt seg. Ibland känns det som om jag bara stått och stampat. Inte kommit någon vart. Bara sett allt jag tänkt göra. Borde gjort. Velat göra. 

För tiden finns ju. Eller. Borde finnas. När det är semester och vi är lediga allihop. Ändå. Ståskalet står där i sin stårulle dag ut och dag in. "Just ja, han har inte stått idag. Men imorgon SKA han stå. Länge." Och gåstolen, Miniwalken, som används så flitigt på förskolan, hur många gånger har den hittat ut från förrådet?

... och rummen som skulle bytas. Vi har bara kommit halvvägs. Arbetsrummet är tömt (vilket innebär kaos i allrummet) och lille E har flyttat in. Men det är allt. Men det kommer nog bli klart snart, nu när tiden är begränsad till någon timme efter jobb, innan läggning. Nu när man inte har hela dagen på sig. På något märkligt sätt räcker tiden till mer när man måste hushålla med den.

... och assistansen som skulle sökas. Jo, det är i alla fall på gång. Väntar på läkarintyg bland annat.

Fortsättning följer...

Redan augusti

Sommarlovet är slut för lille E. Han har mjukstartat med några förskoledagar den här veckan. Och som alltid efter några veckors semester känns det ganska bra att vardagen närmar sig. För oss alla.

Sommardagarna har rullat på och fyllts med aktiviteter blandat med hemmafix och sen magsjukan släppte greppet om oss har vi mått bra. (Tills idag. Men mer om det senare.) Lille E har återupptäckt mat. Och gjort nya kulinariska upptäckter, ratar inte längre efterrätter... Kort sagt; han äter som aldrig förr! Men precis som vanligt bara om det serveras på sked...

Vi kom som sagt aldrig iväg till Öland men har ändå klarat av några kortare resor. Har varit i stugan en knapp vecka, gjort en dagstur till Hälsingland och spenderat ett par dagar i huvudstaden. Allt med fullpackad bil... det är mycket som ska med och kanske dags att på allvar börja snegla på och byta till ett litet (ja, eller stort så klart) bussliknande monster.

Tillbaka till hälsan. Idag, bara ett par timmar efter att en pigg och glad E lämnats på förskolan fick jag åka och hämta en febrig, trött och ledsen liten kille. Nu ligger han i sin säng och sover. Och snörvlar. Höstens första förkylning kom ovanligt fort i år...

Utskriven och snart på banan igen

Igår blev lille E utskriven från sjukhuset och sakta men säkert blir han piggare och piggare. Tuffaste magsjukan hittills...

Nu vill vi ha en frisk fortsättning på sommaren!

Ännu en natt

Lille E kom hem vid lunchtid igår med löfte om att få komma tillbaka om det behövdes. Och det gjorde det. Så nu har de sovit ännu en natt på sjukan, lille E och hans far.

Och ute regnar det... men om det blir uppehåll ska jag nog pallra mig ut och klippa färdigt häcken. Grannarna lär undra varför vi slutade klippa efter halva och låter det vara dag efter dag... men det ser ganska ju ganska kul ut! Som en studie i före och efter...

Det blir inte alltid som planerat

Vi skulle ha varit på Öland nu. Men det är vi inte. Lillasyster blev magsjuk i onsdags och länge trodde vi att hon nog skulle hinna bli bra, att vi bara skulle få åka lite senare än planerat. Men sjukan var seg och när även lille E insjuknade igår morse kändes det inte som det skulle vara så mycket kvar av veckan när vi eventuellt skulle kunna komma iväg...

Att kräkas stup i ett blev för mycket för lille E. Till slut orkade han knappt vakna för att spy och det är ju inte så bra... Nu har han tillbringat natten på sjukhus med vätskedropp och var mycket piggare när han vaknade efter en hel natts sömn. Förhoppningsvis får han komma hem snart, jag väntar på att mannen ska ringa och meddela läget.

Här hemma går tvättmaskinen för fullt (vad gjorde man utan den?) och lillasyster är fortfarande trött, vill inte äta eller dricka några större mängder men verkar ändå vara på bättringsvägen. Hoppas det vänder nu!

Sommarlov

Så har vi sagt hejdå till förskolan för en dryg månads ledighet, nu har vi sommarlov! Lille E började ledigheten med att fylla år. Igår blev han hela 4 år! E har firat med lite glass och massor med saft (tänk vad mycket man kan dricka när det inte bara är vatten som bjuds... ) men tårtan lämnade han åt oss andra att kalasa på.

Nu ser vi fram emot lata dagar i solen men också att hinna göra allt det där man annars inte hinner med. Som att rensa garderober. Och fixa i trädgården. Läsa en bok. Eller flera. Å lille E, han ska fått en nytt rum och lilla A ska få hans gamla. Så det gör ju inget om det regnar en eller kanske ett par dagar just då när vi ändå ska vara inne och fixa. Men för det mesta ska solen skina. Förstås. För det gör den ju när det är sommarlov!

Mer läger...

Lägret är slut för i år men tack vare skönt väder, roliga aktiviteter, god mat och en massa trevliga och för oss nya människor vågar vi nästan lova att det blir läger för oss nästa år igen.

Lägervecka

Den här veckan får lille E uppleva sitt livs första sommarläger. Pausar från förskolan och tillbringar dagarna på en lägergård utanför stan med andra barn och ungdomar, samtliga med ganska så omfattande funktionshinder. Och trots att det mesta var nytt gick allt väldigt bra. Åka båt var helt ok när han väl kommit på plats, ligga och guppa i hoppborgen var kul men allra bäst var att åka släp efter en fyrhjuling! Trött av alla intryck somnade lille E på golvet strax efter hemkomst...

Men imorgon är det alltså dags igen. Då utlovas ponnyridning. Hoppas lille E vågar...

Alla dessa funderingar...

Skriver inte så ofta nu. Tänker desto mer.

På assistans. På större bil. På nytt hus. På att jag inte har lust att flytta. Å ena sidan. Å andra sidan känns det snart nödvändigt. Men vad är bäst? Enplanshus eller ett hus med fler funktioner på nedre botten?

Tänker på allt jag borde ta tag i. Stort som smått. Istället för att sitta här och surfa bort tiden i väntan på att dottern ska vakna... det är ju när hon sover man ska passa på. Plocka, ringa samtal, städa, diska. Få något gjort! Snart vaknar hon, då mat, sen lek, sen hämta E, fixa middag, mata båda, äta själv osv... tiden rullar på tills de båda förhoppningsvis sover framåt åtta.

Nä, nu ska jag sluta att fundera på det som inte blir gjort. Idag är jag nöjd med att jag varit på biblioteket med lilla A, fixat nytt lånekort och hämtat boken hon fick när hon föddes. Och att vi lunchat med en annan mamma och hennes son. Att vi klarade oss undan värsta regnet när vi promenerade hem. Att helgen närmar sig... igen.

Veckan som gick och veckan som precis börjat

Kanelbullarna blev bakade. Och en tigerkaka fick jag också ihop. Nu ligger de och trängs i frysen, redo att plockas fram till soliga fikastunder på altanen.

Mötet med biståndshandläggaren blev av och ledde till en massa funderingar och diskussioner här hemma. Sånt som legat och pyrt kom upp till ytan och blev verkligt... tillgodose grundläggande behov... vad klarar E själv, vad behöver han hjälp med, hur lång tid tar varje moment... hur många timmar... vårt hem, en arbetsplats...

Och så kom och gick helgen. Lite väl fort som vanligt. Vi åkte på kosläpp och lille E trivdes. Vet inte om han tittade på korna så särskilt mycket men han var mycket nöjd och det är det som räknas! Väl hemma grillade vi korv tillsammans med kusinerna men då blev allt fel... maten var lite för sen (klockan hann passera 12) och äta utomhus det gör vi ju inte annars... man får helt enkelt inte avvika från rutinen för mycket så lille E fick äta i köket med pappa.  Ibland är det enklast så... att anpassa sig och låta E bestämma. Men hur mycket ska han styra... Var går gränsen?

Den här veckan är redan inne sin andra dag och snart är det helg igen. Kortvecka passar bra nu! Men när gör det inte det... Jag har precis varit på habiliteringen och hämtat en miniwalk. E har ju en på förskolan men behöver en här hemma också. Hoppas att det kan bli lite roligare för E att vara ute här hemma när han inte behöver sitta i vagn/rullstol hela tiden. Förhoppningsvis lär han sig att ta sig fram i den så småningom...

Nä, nu är det dags för en kaffetår... ska sätta mig i solen på altanen och ladda batterierna innan lilla A vaknar och det småningom blir dags att åka och hämta E.

Den här veckan...

... ska jag baka kanelbullar. Hoppas jag. Har ju tänkt göra det ett bra tag nu... Men det kommer så lätt en massa annat emellan.

Och så ska vi träffa biståndshandläggaren. Det känns bra. Diskutera avlastning eller assistans. Eller både och. För man måste kanske inte klara allt själv, hela tiden. Vi börjar så sakteliga inse det nu.

Ett besök på habiliteringen, det har vi redan hunnit med. Började veckan så. Pratade kommunikation och insåg att lille E faktiskt utvecklats en hel del på den fronten. Dags att jobba vidare och förhoppningsvis komma ännu längre.

Ja annars så ska vi väl mest njuta av våren. Som jag hoppas är här på riktigt nu!

Efter mellis...

... laddade för lediga dagar. Hoppas på en varm valborgshelg!
Längtar ut till trädgården. Jag till rabatten som behöver rensas och lille E till sin älskade blå gunga.

Mer hoppolek till hösten

Vi har varit på fredagsgrupp idag. På kortidsboendet Regnbågen. Och vet ni vad, lille E och de andra barnen kommer att få chansen att prova hoppolek igen. Regnbågen ska nämligen köpa en! Till glädje och nytta för alla barn på kortis och fredagsgrupp. Hur bra som helst!

Jag å mina listor...

Jag tror det blir en lista varje dag... nya, nygamla... strukturerar om.. skriver upp och bockar av sånt jag gjort men inte fått med på listan men bockar ändå inte av i samma takt som jag skriver upp nya punkter. Tämligen stressande. Kanske borde sluta. Eller åtminstone lära mig bli lite mer realistisk...

Hur som. Jag har fått tag på biståndshandläggaren på kommunen, nu ligger bollen hos dem för tillfället. Jag har tvättat ett par tvättar, jag har vikt och burit upp ren tvätt, jag har dammsugit E´s rum, jag har tagit en promenad med A som nu sover gott i vagnen, jag har... många punkter kvar på listan. Inte minst hämta E från förskolan. Fast det står inte på listan. Så jag skriver dit det nu... så att jag kan bocka av och känna att jag gjort ytterligare något idag...

Äntligen helg förresten. Hoppas på en solig sådan!

Telefonlistan

Många måsten och många borden. Många lille E-relaterade samtal att ringa... till kommunen, habiliteringen, kommunen igen, ortopedgrejen...  Så vi skrev en lista och delade upp punkterna mellan oss. Maken har klarat av de flesta av sina. Trots att han jobbar hur mycket som helst just nu. Och jag. Som är hemma och "ledig" om dagarna. Jo, jag har en del kvar... alldeles nyss försökte jag beta av ännu en punkt. Men kopplades hit och dit och fick till slut en ny lista med nummer... ringde det första. Inget svar, så klart.

Tar lunch och hoppas på bättre lycka i eftermiddag.

Hinner inte med

Har hela helgen tänkt sätta mig här för att skriva att nu har även lille E fått chansen att prova Hoppolek. Och så var det ju frisyrbilden jag utlovade i förra inlägget... Men tiden går. Den räcker inte riktigt till för allt man vill och allt man borde. Bilden på frillan får vänta.

Hur som helst. Hoppolekmojängen var toppen även för lille E! Och för alla de andra barnen på fredagsgruppen. Hoppas verkligen de får chansen att uppleva detta fler gånger!

Nyklippt

Vi åkte till mormor och morfar över helgen. Lite miljöombyte är inte fel. Ny frisyr är inte heller fel. Men det tycker nog lille E som helst av allt vill slippa utsättas för saxen. Jag och min mor gjorde i alla fall ett försök (jo, man behöver vara två, en som håller huvudet och en som håller trimmern/saxen) och resultatet blev en tämligen ojämnn (han sitter inte still på något sätt) men ganska snygg frisyr (tack och lov för lockarna!)... inte helt klar, ska putsa lite till när tillfälle ges och sen lägga upp en bild på snyggingen.

Tillbaka på Tittut

Idag blev det en utflykt till huvudstaden. Till Tittut. Eller "Tittin" som de valt att kalla återträffen för oss som gick på samlingarna där för några år sedan. Mycket mysigt!

Veckans första dag...

... bjöd på en innehållsrik förmiddag på habilteringen. Vi klämde in allt från läkarbesök, CPUP, lekotek till träff med kurator och musikterapi. Alla var dock inte på samma ställe samtidigt. Medan jag och mannen träffade kuratorn och pratade med läkare och sjuksköterska fick lille E sällskap av sin förskollärare M under sjukgymnastbesöken. Toppen att klara av en hel massa vid ett och samma tillfälle!

Vår i luften!

Pigg igen

Det blev som jag hoppades, febern försvann lika fort som den kom och efter en dag hemma är lille E på förskolan igen. Känns bra inför den stundande helgen!

Febrigt

Vi började nog tro att vi skulle klara oss ett tag till, att årets februari inte skulle bli någon klassisk "vabruari" för vår del...

Men så nu på eftermiddagen blev vår soliga lille kille trött och gnällig. Bara sådär. Ville inte äta, helst bara sova. Och det gör han nu, fast klockan inte ens är sju. Somnade på en endaste gång, med feber i kroppen. Hoppas, hoppas att det är högst tillfälligt och borta redan imorgon.

Nästan en repris

Söndagkväll igen och ännu en helg går mot sitt slut. Denna blev nästan en repris på den förra. Surdegsbrödsbak (inte jag - maken igen) och promenad till det närliggande externa köpcentret (lille E älskar ljudet av kundvagnshjul mot hårt stengolv... vrider nästan nacken ur led för att följa med blicken tills vagnen försvinner ur sikte). Men vi hoppade IKEA och bjöd på falukorv och makaroner här hemma istället - en annan favorit enligt lille E.

I fredags var vi på Regnbågen. Där åkte lille E "AKKA-platta"...  och han fattar nog inte riktigt vitsen, det vill säga att han åker framåt när han trycker på den stora gula knappen - det går nog för sakta. Det roliga, enligt E, är att trycka på knappen. Och släppa. Trycka - släppa - trycka... i en rasande takt. Det blir ett så härligt ljud då... hmm...inser att en film vore på sin plats här men det har jag ingen. Ni får hålla till godo med en bild.

Surdegsbröd och köttbullar

Helgen blev precis så bra som vi hoppades. Glada barn och någorlunda utvilade föräldrar. Surdegen blev till bröd (makens nya hobby!), rören i badrummet frös inte trots den stränga kylan, promenaden i samma kyla gjorde gott (trots skoskav...) och lille E har njutit av köttbullar på IKEA. Den lilla barnportionen med fem köttbullar är dock för liten. Hela åtta stycken slank ner utan problem!

Det är något med fredagar...

...även när man inte tillbringar hela veckan på jobbet. En slags förväntan... som om det ska hända något kul. Trots att vi, som för det mesta, inte har några planer alls den här helgen. (Hade dock långtgående planer på att bjuda några vänner på mat men usch vad dålig jag är på sånt... och nu är det redan fredag och alla andra har väl hela helgen uppbokad... eller?)

Inget speciellt på gång alltså... men ändå. Hela familjen samlad, helgfrukost och tid för fika flera gånger, kanske en långpromenad i vackert vinterväder, säkert lite skidor på TV... Bäst att fortsätta med tvätten, städet, plockandet nu så att jag slipper den biten imorgon. Det här kan bli en riktig slapparhelg! Hoppas det faller lille E i smaken...

Prioriteringar

Efter en snorig och hostig helg hoppar vi förskolan idag. Han är visserligen pigg (om är fortfarande tämligen snorig) och skulle säkert orka men vi spar oss till musikterapin i eftermiddag. Känns viktigt att lille E är i bästa möjliga form då.

Musikterapipremiär

Igår var lille E på musikterapi för första gången. Metoden som kallas FMT (funktionsinriktad musikterapi) är ickeverbal och följer en tydlig struktur med specialkomponerade melodislingor. Den sägs hjälpa adepten att utveckla olika förmågor som till exempel minne och socialt samspel och kan användas vid många olika funktionsnedsättningar. Under ett par månader framöver är det lille E som är adepten. Spännande att se hur det utvecklar sig!

Njuter av tystnaden...

Lämnade lille E på förskolan för en timme sen. Lillan sover och jag har gjort en jättelååång "att-göra-lista" men kommer inte igång med sysslorna. Sitter här och njuter av tystnaden istället...

Lille E vaknade vid femsnåret i morse och väckte oss med ett tjut. Av glädje. Som om han ville att vi skulle veta att han var vaken nu och att det var dags att gå upp... Sen fortsatte han vara duktigt högljudd hela morgonen vilket i och för sig hör till vanligheterna nu för tiden. Men det glada humöret, glädjetjuten, byttes allt efter vad tiden gick till inte så glada tjut. Mer arga skrik. Och så småningom tårar när ytterkläderna skulle på. Inte förrän i bilen, när det gick upp för honom att vi var på väg till förskolan, kom det glada humöret tillbaka.

Hur som, det är ju kul att han tar ton. Men samtidigt frustrerande (inte minst för honom skulle jag tro, när vi inte förstår vad han menar och vill) och lite tröttsamt. Så nu tillåter jag mig att njuta av tystnaden och vilar öronen lite. Innan lillasyster vaknar och den här veckan rullar igång på riktigt.

En ny aktivitet

Jullovet är som sagt slut och vårterminen är här, den nya väggalmanackan i köket börjar fyllas på med hämt- och lämningschema, träningsschema (nu är det skärpning för både mig och maken!),  bvc-besök och mammaträffar.  På fredag är det dags för fredagsgrupp på Regnbågen igen å snart trillar det väl in en och annan kallelse med landstingsloggan på...  och hinner de inte skicka ut kallelser så ringer de. Just ett sånt samtal fick vi idag. Lille E ska nämligen under våren få möjlighet att prova på en grej som vi tror och hoppas att han gillar; musikterapi!

Vardag igen

Tog en bloggpaus under julledigheten, dessa näst intill tre långa veckor som nu börjar gå mot sitt slut.  Imorgon är det förskola igen. Jag tror den här lille killen längtar...