Allt är bra!

Att låta E börja skolan var ingen dum idé. Han trivs som fisken i vattnet, personalen är fantastisk och taxiåkandet fungerar galant. Och idag kom det hem en strålande glad (men snorig) kille från en helg på kortids. Det funkar också jättebra! Visst är det en del att rodda med, stol och packning som ska köras fram och tillbaka och vara på rätt plats, där E ska befinna sig... men på det stora hela - en välbehövlig avlastning... nu när vi kommit in i det.

Kanske kan ett och annat som fått stå tillbaka det senaste året... åren... lov att ta plats och tid. Sånt som vi omedvetet (och ibland högst medvetet) undvikit på grund av lille E. Jag hoppas det. Att vi unnar oss, tar till vara på tiden, samlar kraft, vilar upp oss, låter lillasyster bestämma (ibland!) och går på knattebio, åker till Leo´s lekland eller gör andra typiska barnfamiljsaktiviteter som lille E inte skulle uppskatta (även om jag inte heller längtar efter just det där leklandet...). Bjuder hem vänner på fika, middag... 

Jag hoppas det.

Om en vecka...

... är sommarlovet slut. Lille E börjar skolan. Lite för många, långa veckor tar äntligen slut... E har tröttnat på att vara hemma, på värmen (som tack och lov verkar gett sig av nu!) och till och med på oss. Det märks på missnöjet, gnället, den höga ljudnivån...  Men sommaren har varit bra! Innan den blev för lång. Höjdpunkten var besöket på Astrid Lindgrens värld. Passade samtliga i familjen - även E som älskade Emilföreställningen mest av allt.

Nu väntar en spännande höst med skolstart och "kortis"-premiär. Hoppas och tror att det kommer att bli bra!