Första advent

Så var det dags att tända första ljuset igen. Mysigt! Men i år känns det inte riktigt som om jag är med... jag ligger lite efter. Har visserligen precis bakat lussebullar men de blev inte så bra. I köksfönstret lyser den fina bågen med ljus och i vardagsrummet står stjärnorna på fönsterbrädan men blommorna saknas. Och städat har jag inte gjort. Förra året kunde jag skylla på operationen. Nu får jag skylla på tidsbrist.

Eller mina prioriteringar... Jag valde att träna igår morse, att gå på stan efteråt, att laga en god paj till kvällen, titta på Så mycket bättre och i morse valde jag sängen, det blev det en liten sovmorgon (Tack lille E som gav oss den! Vi gillar dina nya vanor! 8 är så mycket bättre än 5.) så bullbaket kom inte igång så tidigt som jag hade tänkt. Nu sitter jag som bäst och funderar på om jag ska fortsätta att röja upp i köket (så ljus och stakar kommer till sin rätt) eller ta en kaffe, tända lite ljus och njuta av att lille E "sjunger" så fint i kapp med julmusiken...

Ketchupeffekt...

Hösten har på sätt och vis varit ganska lugn. Vi har inte träffat så många läkare och inte varit på habiliteringen särskilt ofta heller. Visst har det varit något läkarbesök och visst har vi gått på fredagsgruppen på hab... och visst har det räckt till. Förskola, jobb och att bara få vardagen att gå ihop har varit fullt tillräckligt.

Men så för ett tag sen trillade kallelserna in. Inom loppet av några veckor händer allt. I veckan som gick var det seminarium om flerfunktionshinder och möte för att göra en ny habiliteringsplan. Och så var det utvecklingssamtal på förskolan innan dess. Nu väntar besök hos ögonläkare (den kallelsen har vi väntat på i ett halvår. Och tjatat om), besök hos synpedagog, CPUP, träff med logoped och specialpedagog... och tid hos neurologen borde vi också få snart.

Nåväl. Än är det helg. Maken är krasslig, lille E står i skalet och är på riktigt bra humör och jag har ett berg av nytvättade kläder att vika. Men innan jag fortsätter att bringa lite ordning här hemma bjuder jag på några bilder från morgonens trumspelande. Det var inte helt enkelt att fota och hålla i trumman samtidigt... men kul hade vi!

Tjohoo!

Febern gav med sig igår så nu ägnar vi helgen åt att samla kraft inför en ny dagisvecka. Och försöker få lille E på att äta och dricka lika bra som vanligt igen. Det har varit och är fortfarande lite si och så med den biten. Men nu vankas korvstroganoff... vem kan motstå det? Ehh... jag kan, utan problem. Men. Man tager vad man haver... och lille E brukar tycka att korvstroganoff smakar bra!

Fortsatt hög feber

Den vill inte ge sig den här gången. Febern alltså. Lille E som alltid varit så förskonad från hög feber har nu fått känna på hur det känns. Idag blev det en tur till sjukan (TACK kära syster som skjutsade oss dit!) för en liten bedömning. Det blev en massa väntan som vanligt, ett stick i fingret, ett halsprov och ännu lite mer väntan på att E skulle känna för att kissa i en burk... lättare sagt än gjort men även det gick till slut.

Hur som, proverna visade ingenting och vi är hemma igen. Lille E sover. Hela natten lång hoppas vi...

Feber

Det har inte blivit så många VAB-dagar än och det är vi naturligtvis tacksamma för. Nu var det över en månad sen sist konstaterade vi glatt i helgen som gick. Sen gick det en dag och hem från veckans första förskolevistelse kom en matt liten kille. Som inte vill äta och inte vill dricka. Som mest vill sova.

Gunga beställd!

Nu kan snart lille E gunga i en blå "komikapp-gunga" även på förskolan. Mycket bra tycker vi!