Veckan som gick och veckan som precis börjat

Kanelbullarna blev bakade. Och en tigerkaka fick jag också ihop. Nu ligger de och trängs i frysen, redo att plockas fram till soliga fikastunder på altanen.

Mötet med biståndshandläggaren blev av och ledde till en massa funderingar och diskussioner här hemma. Sånt som legat och pyrt kom upp till ytan och blev verkligt... tillgodose grundläggande behov... vad klarar E själv, vad behöver han hjälp med, hur lång tid tar varje moment... hur många timmar... vårt hem, en arbetsplats...

Och så kom och gick helgen. Lite väl fort som vanligt. Vi åkte på kosläpp och lille E trivdes. Vet inte om han tittade på korna så särskilt mycket men han var mycket nöjd och det är det som räknas! Väl hemma grillade vi korv tillsammans med kusinerna men då blev allt fel... maten var lite för sen (klockan hann passera 12) och äta utomhus det gör vi ju inte annars... man får helt enkelt inte avvika från rutinen för mycket så lille E fick äta i köket med pappa.  Ibland är det enklast så... att anpassa sig och låta E bestämma. Men hur mycket ska han styra... Var går gränsen?

Den här veckan är redan inne sin andra dag och snart är det helg igen. Kortvecka passar bra nu! Men när gör det inte det... Jag har precis varit på habiliteringen och hämtat en miniwalk. E har ju en på förskolan men behöver en här hemma också. Hoppas att det kan bli lite roligare för E att vara ute här hemma när han inte behöver sitta i vagn/rullstol hela tiden. Förhoppningsvis lär han sig att ta sig fram i den så småningom...

Nä, nu är det dags för en kaffetår... ska sätta mig i solen på altanen och ladda batterierna innan lilla A vaknar och det småningom blir dags att åka och hämta E.

Sen sist.

Lillan sover och jag sitter uppkrupen i soffan, spelar Wordfeud och hör hur vinden viner där ute. Vet att lille E är på skogsutflykt nu på förmiddagen. Det gillar han inte. Ännu mindre när det blåser...

Tandläkarbesöket igår gillade han inte heller. Eller delar av det gick ju an men själva undersökningen var som väntat inge vidare. Men han är inte långsint, lille E. Såväl tandläkare som hygienist fick stora leenden innan vi gick. Tänderna var fortsatt fina och nästa besök blir till våren.

Och gåstolen, hans nya Mini Walk, fungerar fortfarande. Snart vågar vi ropa hej!

Håll tummarna!

Idag fick lille E en ny gåstol, en Miniwalk. Den gamla Ponyn fick följa med sjukgymnasten tillbaka till hjälpmedelscentralen och nu håller vi tummarna för att den nya prylen fungerar bättre. Premiärturen gick bra... bara lite gnäll. Och det är inte så illa för en kille som allt som oftast bryter ihop när något nytt är på gång. Hoppas, hoppas!!

En alldeles riktig rullstol

Förutom ett besök på tandkliniken hann lille E och farmor med en promenad i onsdags. En bit längre upp på vår gata mötte de ett par granntjejer som var ute och lekte. När de fick syn på E och farmor frågade en av dem nyfiket;

"Är det där en riktig rullstol?"  (med betoning på riktig)

"Ja" svarar farmor.

"Varför sitter han i den?" blir så klart nästa fråga.

"För att han inte kan gå själv"

"Vad fin den är. Häftig!" blir flickans självklara kommentar.