Ny vecka igen.

Lillasyster är inskolad och gör sin första riktiga förskoledag imorgon. Assistenten introduceras ikväll. Våra husplaner smider vi på så fort vi har en liten ledig stund över och däremellan försöker vi hinna träna, städa, tvätta och inte minst sköta våra jobb. Det rullar på rätt bra och när lille E är på bästa humöret så är det helt ok.

I helgen var humöret just på topp. Det verkade som om lille E var lättad att han äntligen besegrat förkylningen. Han slapp näsduken och det eviga torkandet. Han sjöng mest hela tiden. Busade och skojade. Stunder att minnas när det inte känns lika bra, när det mest är gnäll och precis allt är fel.

Imorgon är det dags för musikterapi igen och då brukar det inte gnällas. En av veckans höjdpunkter om man får tro lille E!

En plats på samma förskola

Det är ganska så ont om förskoleplatser i vår stad. Men ganska så många barn. Särskilt i vårt område... någon sa att det föddes 30 barn under förra året, bara på vår gata och nästa. Nästan ett i varje hus... Men förskolan som skulle vara på gång är inte klar. Inte ens påbörjad.

Vi fick till slut erbjudande om plats på andra sidan stan men tackade nej, det skulle bara bli ett evigt skjutsande. Istället hoppades vi på en plats på lille E´s förskola. Den är ganska stor och har "vanliga" avdelningar också. Och i fredags fick vi besked, lilla A får börja där. Redan nästa vecka faktiskt. Skönt när det ordnar sig!

Prioriteringar

Efter en snorig och hostig helg hoppar vi förskolan idag. Han är visserligen pigg (om är fortfarande tämligen snorig) och skulle säkert orka men vi spar oss till musikterapin i eftermiddag. Känns viktigt att lille E är i bästa möjliga form då.

Lucia

Lille E var hemma från förskolan igår, han var lite hängig. Ingen feber, inga tårar eller det klassiska förkylningsgnället men trött. Jättetrött. Och lite snorig. Men idag var han pigg igen och redo för finaste luciafirandet.

Strax innan åtta packade vi in oss hela familjen i bilen och styrde kosan mot dagis. Lille E laddade med de andra barnen i ett rum och vi trängde ihop oss med de andra föräldrarna i ett annat rum i väntan på skönsången. Så kom de... lille E rullades in först, före alla luciorna och hamnade längst fram. Där satt han nöjd, klappade händerna ibland, gömde sig bakom armen emellanåt men lät de andra stå för sången (lille E sjunger ju helst bara solo!). Bredvid stod M, en flicka i gruppen som brukar ta lite extra hand om lille E, och höll handen på hans armstöd. Mot slutet delades bjällror ut och då fick E lite extra energi för skramla med bjällror till Jingle bells, det kan han!

Efteråt bjöds det på barnens egenhändigt bakade pepperkakor och lussebullar. Lille E smakade på den varma chokladen och nynnade lite... En trevlig luciamorgon och så mycket bättre än förra årets iskalla utomhusfirande!

Finaste förskola!

Att lämna lille E på förskolan är en fröjd. För även om han inte kan säga ett endaste ord om saken så vet vi att han stortrivs, hela hans kropp vittnar om det. När vi säger att det är dags att åka dit om morgonen rullar han över från mage till rygg på två röda, redo att bli buren till bilen. Och hela vägen från bilen till avdelningen jublar han.

Extra tydligt blev det i helgen när vi tog en promenad och råkade gå förbi förskolan. Lille E skrattade högt, gungade fram och tillbaka i vagnen som för att ge den extra fart när vi närmade oss och vände sig om, böjde sig nästan ur vagnen och började gråta när han insåg att vi gick förbi... Han har bättre koll än vad vi anar!

Som tur är får han vara på dagis i samma omfattning som tidigare, trots att jag nu är hemma med lillasyster. Igår kom beslutet om utökad tid från kommunen. Lille E (som nu visar lite mer missnöje hemma och avundsjuka på syrran) får den tid han behöver för att träna, stå i ståskal och allt det andra som jag får svårt att hinna med här hemma mellan amningar och blöjbyten. Känns bra att han får den möjligheten och inte minst, att han trivs så bra på sin älskade förskola!

Årets skolfoto...

... kom i ett brev med posten igår. Och det är så fint! Visserligen bara ett gruppfoto eftersom det tydligen tar för lång tid och innebär för mycket jobb att ta individuella bilder varje år. Hur som. Lille E blev jättebra; han tittar in i kameran, ler lite försiktigt med huvudet på sned, lockarna står åt alla håll och den ena foten har han i vanlig ordning lagt över det andra benet...

Gårdagen innehöll också ett besök på habilteringen och årets andra CPUP. Lille E blev som alltid jättearg. Inga leenden och huvudet på sned då inte... Tror att han vet redan på väg in i lokalen vad som är på gång. Som väl är går ilskan snabbt över och i bilen på väg till förskolan var han lika glad som alltid igen. Skönt.

Ett nytt försök med Ponyn

Skrev för en tid sedan om gåstolen vi fått låna från habiliteringen. En "Pony" som inte fallit lille E i smaken. Några tappra försök då och då har vi klarat av men så särskilt bra har det då inte gått... Sjukgymnasten föreslog därför en flytt till förskolan. Hon tänkte att det kanske kunde var en idé att byta miljö, att någon annan än vi föräldrar kunde hjälpa E gilla Ponyn och att inte minst barnen runt omkring kunde vara till hjälp. Sagt och gjort, i förrgår gick flytten och igår kom M till förskolan och hjälpte till att ställa in och om stolen. Lille E skrek, grät och kastade sig bakåt till en början men upptäckte snabbt att det hela var ganska kul.

Idag var det dags igen. Och förutom lite gnäll till en början gick det strålande. Lille E "promenerade" med lite hjälp omkring i en hel timme! Nu hoppas vi att det fortsätter så...

Lycka är...

... att se hur lille E lyser, omgiven av de andra barnen på förskolan. Se hur lilla D hjälper till och tar upp mössan när han tagit av sig den och den fallit ur vagnen. Se hur lille M ställer sig nära, nära och lägger handen på E´s kind, håller fast i vagnen och ropar neeej när vi ska gå...

Lille E går på en alldeles vanlig förskola med vanliga avdelningar. Och en lite ovanligare. Eller avdelning heter det visst inte, enhet ska det vara. Lille E går på resursenheten, det vill säga den lite ovanligare delen av förskolan. Och enheten är, liksom övriga enheter, uppdelad i två grupper. I den ena gruppen är de 10 barn varav två är i behov av extra stöd och 3 förskollärare och i den andra är de något fler. E går i den lilla gruppen och det är nog en alldeles lagom liten grupp för vår lille E. Inte för stojigt men ändå gott om barn att inspireras av!

Å imorgon är det dags igen! Trots att det är fredag som i vanliga fall är hemmadag med pappa. Men jobbkurser flyttar man inte på så lätt och med tanke på hur bra det funkar på förskolan så gör det ingenting om det blir en extra dagisdag då och då. Dessutom kom det lägligt... lille M, killen som inte ville att E skulle gå hem idag, lugnade sig ganska snabbt när han fick veta att de skulle träffas imorgon igen!

Det rullar på...

... livet och vardagen. Det är mycket men allt funkar så här långt. Med lämningar och hämtningar och middagsmat och mediciner och allt där emellan trots att jag började på ett nytt jobb förra veckan och har huvudet fullt av nya intryck, nya rutiner, nya namn på nya kollegor...

Lille E gillar förskolan, han har det bra där! Han blir ivrig när vi lämnar, vill bli av med ytterkläderna och ner på golvet. Inte bli buren, inte så gärna sitta i någons knä. Nej, ner till leksakerna. Eller ännu hellre ner för att ta av sig strumporna. De är så goda att tugga på (men något annat, något ätbart på riktigt vill han inte stoppa i munnen självmant... ).

Under samlingen och fruktstunden sitter E oftast i sin Pandastol, så långt ner på golvet den kan komma och blir matad med banan. För i någons knä vill han som sagt inte gärna sitta... Och efter samlingen väntar utelek. Lille E står oftast i ståskalet. Tills han tröttnar. Då blir det vagnen. De andra barnen servar med leksaker eller kör runt vagnen. Lille E skrattar.

Sen är det lunchdags. Lille E tuggar och tuggar. Han har blivit riktigt bra på att äta. Gapar duktigt men vill inte på något sätt äta själv (förutom strumporna!). Sen är det dags för eftermiddagsluren och den är skön men oberäknelig. Ibland 15 minuter lång, ibland 2 timmar. Efter sömnen väntar lek igen, inne eller ute, innan det är dags att åka hem efter mellanmålet. När vi hämtar möts vi alltid av ett leende. Ett leende som oftast blir ännu större och gladare när E ser och/eller hör mamma eller pappa. Och det värmer gott!

Inskolad och klar!

Så var det klart! Lille E är är inskolad och allt har gått så bra. Och sen en spjälsäng kom på plats är inte heller vilan efter lunch något problem. Så på måndag börjar den på riktigt. Vardagen. Hämta och lämna. Jobba och Vabba. Hinna äta och hinna träna. Sjukhus och habilitering. Städa och tvätta.

Men det känns bra. Efter en ganska lång och ledig sommar börjar jag bli redo för höst. Längtar efter långa promenader i frisk och klar luft, lövens vackra färger, goda äppelkakor...

Dag 1

Nu har lille E klarat av förskolepremiären och det gick riktigt bra (jag var inte med, men det blir min tur imorgon). Maten smakade bra och golvet var nybonat. Lärarna var proffsiga och de andra barnen snälla. Men att sova på golvet på en lekmatta, nä se det gick inte! Det säger sig själv... den ska man ju leka på! Vi får väl se om det går bättre imorgon... Eller om barnet som får ligga bredvid lille E möter samma öde som apan gjorde tidigare i somras?