PECS

Det här med PECS kan nog bli något... lille E har fattat galoppen. Att han ska ge för att få. Än så länge tittar han inte på bilden så vi kan öva när som helst med vilken bit papper som helst, det som finns till hands. Kastar han iväg en leksak på golvet och vill ha tillbaka den (det vill han oftast, det är tydligt) så får han den inte förrän jag fått en bild på leksaken (eller papperslappen som fanns till hands) av honom. Det vet han. Och lägger bilden/kortet/lappen duktigt i min utsträckta hand.

Tillfällen finns hela tiden... det gäller bara att ta dem. Och fortsätta nöta. Minst 30 tillfällen per dag krävs enligt någon studie. Tids nog ska vi börja titta på bilderna, lära oss förstå att man kan välja mellan olika bilder, olika aktiviteter. Göra val.

Men vi tar det långsamt. Nöter på. Och tror på det här.

Gott nytt!

Så har det gamla året tagit slut och vi får önska god fortsättning på det nya. 2013.

Året som gått har på det stora hela varit ett bra år. Lille E har utvecklats en hel del. På sitt sätt. Samtidigt kan det ibland kännas som om det inte hänt någonting. Han behöver ju trots allt fortfarande hjälp med allt. Och även om han förstår mer och mer av vad vi säger så förstår vi sannerligen inte alltid vad han menar och vad han vill. Mycket frustration för både honom och för oss. Vårt fokus på kommunikation känns på så sätt helt rätt men det är ack så tidskrävande... och när tiden (och orken) inte räcker till finns det dåliga samvetet där och flåsar en i nacken. Och gör en ännu tröttare...

Förhoppningsvis kan ett gäng assistanstimmar vara en hjälp på vägen. För nu har vi äntligen fått beslutet. Nu ska vi bara hitta ett par bra assistenter. Och det är lättare sagt än gjort! Så ni läsare (om jag nu har några kvar efter skrivkrampen...) som känner oss, vet ni någon som är ute efter ett extrajobb (em/kväll vardagar och helger) så tipsa dem/hör av er till oss så berättar vi mer!

Njuter av tystnaden...

Lämnade lille E på förskolan för en timme sen. Lillan sover och jag har gjort en jättelååång "att-göra-lista" men kommer inte igång med sysslorna. Sitter här och njuter av tystnaden istället...

Lille E vaknade vid femsnåret i morse och väckte oss med ett tjut. Av glädje. Som om han ville att vi skulle veta att han var vaken nu och att det var dags att gå upp... Sen fortsatte han vara duktigt högljudd hela morgonen vilket i och för sig hör till vanligheterna nu för tiden. Men det glada humöret, glädjetjuten, byttes allt efter vad tiden gick till inte så glada tjut. Mer arga skrik. Och så småningom tårar när ytterkläderna skulle på. Inte förrän i bilen, när det gick upp för honom att vi var på väg till förskolan, kom det glada humöret tillbaka.

Hur som, det är ju kul att han tar ton. Men samtidigt frustrerande (inte minst för honom skulle jag tro, när vi inte förstår vad han menar och vill) och lite tröttsamt. Så nu tillåter jag mig att njuta av tystnaden och vilar öronen lite. Innan lillasyster vaknar och den här veckan rullar igång på riktigt.

En liten sångfågel

Lille E tycker om musik. Det har han alltid gjort. En av hans favoriter verkar vara Rockspindeln, en lite rockigare variant av Imse vimse spindel. Den låten lyssnar vi ofta på, den sjungs på förskolan och på fredagsgruppen är den ett stående inslag under samlingen. Så det är väl inte så konstigt att det låter som att det är just den sången lille E "sjunger" då och då. Eller snarare "aaa:ar" på sitt eget sätt! Lite märkligare är att en annan visa vi tycker oss höra är Lille katt... Den har vi inte spelat särskilt frekvent och på förskolan sjunger de den inte, jag har frågat. Men vi har börjat sjunga den riktigt ofta nu, sen lille E påminde oss...

Taktil handmassage

När vi var hos logopeden för ett par veckor sedan kom vi fram till att det var dags gör ett försök med PECS (Picture Exchange Communication System) som enkelt uttryckt är kommunikation med hjälp av bilder.

Det första steget är att lära sig metoden, att lämna i från sig en bild på det man vill göra/uttrycka. Och för att lära lille E det krävs mycket träning och hjälp från oss. Tanken är att vi ska börja med några få bilder som föreställer något lille E gillar att göra. Gunga t ex.

Genom att gunga lille E, stanna gungan och fortsätta först när han lämnat över bilden för gunga hoppas vi att metoden ska läras in. Men för att göra detta krävs hjälp från oss båda. En sköter gungandet och en hjälper E att räcka över bilden genom att hålla och styra hans hand. Det är här dagens rubrik, den taktila handmassagen kommer in i sammanhanget. Lille E vill nämligen helst inte att man tar i hans händer (även om det blivit bättre, se förra inlägget om matning). För att vänja honom vid det har jag fått en snabbkurs i handmassage av specialpedagogen på HAB och Lille E´s förskolelärare ska få samma genomgång. Vi hoppas att det kan hjälpa!

Men tror ni jag ens har försökt... Näpp. Efter genomgången i fredags har det inte blivit av... Fast jag tror verkligen att det är värt ett försök (eller snarare väldigt många). Varför är det då så svårt att komma igång?