Fortsatt hög feber

Den vill inte ge sig den här gången. Febern alltså. Lille E som alltid varit så förskonad från hög feber har nu fått känna på hur det känns. Idag blev det en tur till sjukan (TACK kära syster som skjutsade oss dit!) för en liten bedömning. Det blev en massa väntan som vanligt, ett stick i fingret, ett halsprov och ännu lite mer väntan på att E skulle känna för att kissa i en burk... lättare sagt än gjort men även det gick till slut.

Hur som, proverna visade ingenting och vi är hemma igen. Lille E sover. Hela natten lång hoppas vi...

Feber

Det har inte blivit så många VAB-dagar än och det är vi naturligtvis tacksamma för. Nu var det över en månad sen sist konstaterade vi glatt i helgen som gick. Sen gick det en dag och hem från veckans första förskolevistelse kom en matt liten kille. Som inte vill äta och inte vill dricka. Som mest vill sova.

Gunga beställd!

Nu kan snart lille E gunga i en blå "komikapp-gunga" även på förskolan. Mycket bra tycker vi!

Ett nytt försök med Ponyn

Skrev för en tid sedan om gåstolen vi fått låna från habiliteringen. En "Pony" som inte fallit lille E i smaken. Några tappra försök då och då har vi klarat av men så särskilt bra har det då inte gått... Sjukgymnasten föreslog därför en flytt till förskolan. Hon tänkte att det kanske kunde var en idé att byta miljö, att någon annan än vi föräldrar kunde hjälpa E gilla Ponyn och att inte minst barnen runt omkring kunde vara till hjälp. Sagt och gjort, i förrgår gick flytten och igår kom M till förskolan och hjälpte till att ställa in och om stolen. Lille E skrek, grät och kastade sig bakåt till en början men upptäckte snabbt att det hela var ganska kul.

Idag var det dags igen. Och förutom lite gnäll till en början gick det strålande. Lille E "promenerade" med lite hjälp omkring i en hel timme! Nu hoppas vi att det fortsätter så...

Skrattfnatt!

Idag fick jag hem en strålande glad kille från förskolan. Inte det minsta trött och på riktigt bushumör! Vi lekte tittut och skojade i största allmänhet... till slut räckte det att jag sa hans namn med lite olika röstlägen så brast lille E ut i gapskratt. Efter middagen, som för övrigt ingen av oss tyckte var speciellt god, var det kört igen. Lille E skrattade åt precis allt! Som tur var låg mobilen nära till hands... det blev några glada (men suddiga) bilder...

Lite förkylt här. Igen.

Vi gillar förskolan. Som sagt. Men vi gillar inte dagisbacilluskerna! Om de nu är de som orsakat gnället, snoret och febern den här gången. Jag kände mig ju lite risig redan igår men då var lille E fortfarande på toppenhumör. Det kanske är en kontorsförkylning den här gången...

Lycka är...

... att se hur lille E lyser, omgiven av de andra barnen på förskolan. Se hur lilla D hjälper till och tar upp mössan när han tagit av sig den och den fallit ur vagnen. Se hur lille M ställer sig nära, nära och lägger handen på E´s kind, håller fast i vagnen och ropar neeej när vi ska gå...

Lille E går på en alldeles vanlig förskola med vanliga avdelningar. Och en lite ovanligare. Eller avdelning heter det visst inte, enhet ska det vara. Lille E går på resursenheten, det vill säga den lite ovanligare delen av förskolan. Och enheten är, liksom övriga enheter, uppdelad i två grupper. I den ena gruppen är de 10 barn varav två är i behov av extra stöd och 3 förskollärare och i den andra är de något fler. E går i den lilla gruppen och det är nog en alldeles lagom liten grupp för vår lille E. Inte för stojigt men ändå gott om barn att inspireras av!

Å imorgon är det dags igen! Trots att det är fredag som i vanliga fall är hemmadag med pappa. Men jobbkurser flyttar man inte på så lätt och med tanke på hur bra det funkar på förskolan så gör det ingenting om det blir en extra dagisdag då och då. Dessutom kom det lägligt... lille M, killen som inte ville att E skulle gå hem idag, lugnade sig ganska snabbt när han fick veta att de skulle träffas imorgon igen!