Ett steg närmare ståskal...

Igår stod gipsavgjutning på programmet. Lille E tyckte att allt var toppen, åtminstone till en början. Han låg och småskrattade, smaskade på sina fingrar och lät sig inte oroas av det kletiga gipset som stelnade runt kroppen. Varmt och mysigt!

Mindre kul blev det när avgjutningen skulle bort. Då blev det ju kallt igen... och att börja om för att gjuta formen till ett sittskal... nä, då var det hela inte alls så kul längre.

Men även tårarna torkade och i bilen hem satt en nöjd liten kille (det lät nästan som om han nynnade) och försökte se ut under mösskanten. Om tre veckor åker vi tillbaka och provar skalen. Vi hoppas att de passar!