Trötta EEG-tanter...

Lille E var på tvåtimmars-EEG igår. Och än idag ägnar vi tid åt att få bort klistret. Med aceton bland annat... känns inte så bra. Det sitter som berg i lillemans söta lockar.

När maken frågade varför de inte använde det vita kletet de brukar använda för att sätta fast elektroderna får han till svar att det finns olika sätt... underförstått: ett som är bekvämt för personalen, det vill säga klister, och ett som är lite snällare mot patienten.

Vi har mött så många människor inom vården de senaste åren och de allra flesta har varit bra. Många mycket bra till och med. Satt lille E i centrum. När det gäller tanterna (ja, det har nästan alltid varit tanter) som har hand om EEG-undersökningar är det inte alltid så. Då är det titt som tätt som igår.

Så. Nu var det sagt. Dags att lägga energin på lite trädgårdsarbete istället.