Hej där!

Jag vet. Det produceras dåligt med inlägg här nu för tiden. Vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva. Tänker att jag kanske ska sluta... ibland. Men vill inte riktigt ändå. Så jag fortsätter och låter det vara som det är. Lite si och så.

Vi har hållit oss inne några dagar. Lille E har snorat och hostat och jag har haft ont i halsen. Men idag kanske vi vågar oss ut. Solen har precis tittat fram men det ser kallt ut... Kanske ska vi rulla iväg till lekparken. Pulsa oss fram till den stora gungan.

Annars är det mesta som vanligt. Lille E kom snabbt in i förskolerutinerna igen efter jullovet. Och vi med. Känns som vi aldrig gjort annat...

Sista dagen

Så var den här. Ledighetens sista dag. Lite vemodigt men ganska skönt ändå, nu behöver vi de vardagliga rutinerna igen. Tror 2011 blir ett bra år! Det tror maken också. Han är till och med ganska säker eftersom han lyckades slänga ut julgranen och ta den till tippen på en och samma dag. Sånt händer ju inte varje år...

Julen har varit bra. Lille E älskade att öppna paket! Blev alldeles vild av ljudet från det prassliga pappret... Och han älskar att leka Titt-ut! Så det har vi ägnat många stunder åt den är ledigheten. Frågat och undrat var lille E tog vägen när armen/haklappen/täcket dolt de små blå... skrattat tillsammans när han tittat fram.

Tid har även ägnats åt en lååång att-göra-lista. Och de allra flesta punkterna har betats av (varvat med mycket vila) men en ganska så omfattande aktivitet är kvar. Lille E´s kommunikationsplan. Det som är lite jobbigt är ju så lätt att skjuta på. Men. Kanske hinner vi titta på den ikväll. Sista lediga kvällen innan vardagen snurrar igång igen!

Det blev vanligt porto i år igen.

Julkorten är skickade. Som vanligt lite i sista stund. Lille E fick posera i tomtedräkten som är stor nog att passa utanpå overallen (och inköpt till luciafirandet). Han tyckte det var sådär... Här är några av de bilder som inte fick pryda årets julkort.

En bra helg!

Lille E ligger i sängen, jag har precis lagt lagt honom. Men han sover inte än. Då och då hör jag små glädjetjut från övervåningen. Kanske tycker han han precis som jag, att helgen varit så bra att det är synd att den redan går mot sitt slut...

Vi har egentligen inte gjort något speciellt. Bara samlat kraft inför de sista veckorna innan julen. Bakat lite, städat lite, handlat EN julklapp. Inte mycket kan tyckas men jag är nöjd. Och lille E är nöjd! (Och maken med tror jag... även om han satt sig för att jobba nu).

Och imorgon är det Lucia och lille E ska vara tomte. Hans första luciatåg! Och jag ska vara tärna. På jobbet. Enligt traditionen ska alla nyanställda lussa... tur att vi är många som börjat i år!

Önskar mig lite lugn och ro. Och extra tid i massor.

Så. Ännu en dag till ända. Puuhh... Allt händer på en gång. Allt ska klämmas in innan året tar slut. Deadlines på jobben, julfester hit och dit, en och annan kurs. Samma visa varje år. Och jag som bara vill ta det lugnt och ägna mig åt lite julförberedelser...

Det är kanske den vanliga julstressen. Och jag måste bara få klaga lite. Funderar mycket just nu. Prioriterar jag rätt? Gör jag det jag vill? Jobbar jag för mycket... ? Det dåliga samvetet gnager.

Men. Nog om mig. Lille E har i alla fall klarat av de flesta sina inplanerade besök och möten nu. Han har ett nytt glasögonrecept, många bra mål att jobba mot och CPUP:n visade att han utvecklats lite sen sist. Det visste vi ju i och för sig men det är alltid bra att få det svart på vitt! Det går inte snabbt men långsamt leder också någonstans. Det har jag hört sjungas... och det är ju sant!

På tal om målen. Ett av de mål vi har satt upp i "habplanen" är att E ska använda båda sina händer i större utsträckning. Inte bara vänster hand. Träningen har redan påbörjats, sen länge, inte minst på förskolan och det ger verkligen resultat. Korta, korta stunder kan E hålla föremål även med höger hand. Och så kliar han sig i huvudet med högerhanden då och då. Och klappar händerna. Små framsteg kan tyckas men stora för oss!

Ett annat mål vi har satt upp är att E ska sitta själv på golvet i 1 minut. Det är minsann ett mål som heter duga... Lille E förstår nämligen inte alls vitsen med att sitta någon annan stans än i pandastolen, vagnen eller bilstolen. Men. Även här sker små små framsteg... från att inte alls vilja sitta i någons knä går det nu också riktigt bra. Och sjunger man en sång som E gillar, t ex Prästens lilla kråka, sitter han som ett ljus... då kan man nästan släppa taget för ett ögonblick. Men man måste passa sig för så fort man kommer till strofen "än slank han dit..." så kastar sig lille E åt sidan. Ännu ett framsteg alltså. Han har lärt sig att så gör man i den sången!

De andra målen handlar om kommunikation, att äta och dricka själv och förflyttning. Många utmaningar som kräver mycket tid. Tid vi gärna tar oss men som vi ändå upplever att vi inte alltid har... Så det skriver vi överst på önskelistan inför julen. Extra tid. Lille E kanske skriver Duplo. Det var nämligen vad han hade ett berg av framför sig på bordet när jag kom till förskolan och hämtade honom idag. Lycklig över ljudet han orsakade när bit efter bit kastades i golvet!

Första advent

Så var det dags att tända första ljuset igen. Mysigt! Men i år känns det inte riktigt som om jag är med... jag ligger lite efter. Har visserligen precis bakat lussebullar men de blev inte så bra. I köksfönstret lyser den fina bågen med ljus och i vardagsrummet står stjärnorna på fönsterbrädan men blommorna saknas. Och städat har jag inte gjort. Förra året kunde jag skylla på operationen. Nu får jag skylla på tidsbrist.

Eller mina prioriteringar... Jag valde att träna igår morse, att gå på stan efteråt, att laga en god paj till kvällen, titta på Så mycket bättre och i morse valde jag sängen, det blev det en liten sovmorgon (Tack lille E som gav oss den! Vi gillar dina nya vanor! 8 är så mycket bättre än 5.) så bullbaket kom inte igång så tidigt som jag hade tänkt. Nu sitter jag som bäst och funderar på om jag ska fortsätta att röja upp i köket (så ljus och stakar kommer till sin rätt) eller ta en kaffe, tända lite ljus och njuta av att lille E "sjunger" så fint i kapp med julmusiken...

Ketchupeffekt...

Hösten har på sätt och vis varit ganska lugn. Vi har inte träffat så många läkare och inte varit på habiliteringen särskilt ofta heller. Visst har det varit något läkarbesök och visst har vi gått på fredagsgruppen på hab... och visst har det räckt till. Förskola, jobb och att bara få vardagen att gå ihop har varit fullt tillräckligt.

Men så för ett tag sen trillade kallelserna in. Inom loppet av några veckor händer allt. I veckan som gick var det seminarium om flerfunktionshinder och möte för att göra en ny habiliteringsplan. Och så var det utvecklingssamtal på förskolan innan dess. Nu väntar besök hos ögonläkare (den kallelsen har vi väntat på i ett halvår. Och tjatat om), besök hos synpedagog, CPUP, träff med logoped och specialpedagog... och tid hos neurologen borde vi också få snart.

Nåväl. Än är det helg. Maken är krasslig, lille E står i skalet och är på riktigt bra humör och jag har ett berg av nytvättade kläder att vika. Men innan jag fortsätter att bringa lite ordning här hemma bjuder jag på några bilder från morgonens trumspelande. Det var inte helt enkelt att fota och hålla i trumman samtidigt... men kul hade vi!