Äntligen hemma igen! Hemma med en pratglad, sprallig, sällskapssjuk liten kille. Som stundstals inte ens har ro att äta men även det tar sig, måltid för måltid och sonden behövs inte mer.
Så även om vi inte på något sätt kan ropa hej än så märker vi att lille E mår bra nu, att operationen gjort gott så här långt. Det syns inte minst i hans blick. Den är piggare, mer vaken.
Några härliga leenden har han också bjudit på, vår tidigare så allvarlige son. Det värmer att se.
Men ändå. Oron finns där. Gnager lite i glädjen. Försöker tänka bort, ta vara på dagen för nu mår vi bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Så skönt att höra att det går åt rätt håll. Tänker på er ofta och hoppas att allt ska gå bra.
Och han är så söt!
/Johanna
Säger HÄRLIGT, UNDERBART! Blir så glad för er och Es skull, hoppas att det får bli många dagar med leenden nu och att oron ska blekna bort med dem. Kram kram! / Sara
Blir alldeles varm och lycklig för er skull. Ni är värda all framgång efter all oro. Vill tro att det håller i sig!Vilken go kille ni har!!!!/ kram KF
Visst är det härligt!! Och leendena blir feler och fler...
Johanna, det var längesen. Jag hoppas att allt är bra med er!
Elin, jag vet inte vad jag lyckades göra med din kommentar... den är borta men jag hann läsa den!
Kram till er alla!!
verkligen glädjande att höra ! Leende kan göra underverk för så många och är så talande
Kram
Skicka en kommentar