onsdag 18 november 2009

Så nära...

...att det blev av den här gången. Men icke.

Strax innan åtta, tio minuter innan vi skulle lämna avdelningen och gå ner till narkosen ringer kirurgen till sköterskan och meddelar att det ser mörkt ut...

Allt var klart. Prover tagna. Lille E kliniskt ren efter bad i två omgångar. Inte en förkylning i sikte...

Vi satte oss att vänta. Försökte ta in att det med all sannolikhet inte skulle bli någon operation den här gången heller. Efter trekvart kom kirurgen och det var inga glada miner som mötte oss... det syntes på långt håll vad han skulle säga, att han också var besviken. Anledningen var platsbrist på intensiven! Ingen garanti att det fanns en respiratorplats om det skulle behövas...

Ny tid har bokats in redan nästa onsdag. För vår del fortsätter isoleringen i syfte att hålla E frisk. Det andra kan vi inte göra något åt... Vi kan bara hoppas att influensan håller sig lugn så att respiratorplatserna inte hotas, att inga stora olyckor inträffar...

Hur många gånger orkar man ladda om?

9 kommentarer:

Åsa R sa...

Näe... vad snopet! Dålig tajming med influensatider, men det är ju inte mkt ni kan göra åt det...

Håller tummarna för nästa onsdag!!

Kram Åsa

Anonym sa...

Nej, vad tråkigt... Vi tänker på er och ni är med i våra böner.
/Hanna

Anonym sa...

Ja, hur många gånger?

*isoleringskramar* /G

Anonym sa...

Och nu är det regnigt och grått här oxå. Jag som tog den lilla glimten av sol imorse som ett tecken att allt skulle gå bra. Va löjligt... Får fälla en droppe jag med. Det känns så orättvist!!! Varför just idag, och varför skulle det drabba just er... igen?! Att livet inte är rättvist visste vi ju redan, men någon måtta kan det väl ändå få vara? Konstigt att något så jobbigt och eländigt som en operation kan kännas så åtråvärt... Fortsätter att hålla tummarna för att ni får hålla er krya och att ni orkar hålla orken, modet och humöret uppe... (fast innan omladdningen får vi nog ta en dag att vara besvikna, ledsna och lite arga, (det sista kanske får tala för mig). KRAM! / S

Honungspojkens mamma sa...

Näää!!! Inte igen!
Vad ledsen jag blir för er skull. Hur mycket ska man orka...

KRAM

Skalmans mamma sa...

Nääää! Förstår att det är jättejobbigt att vänta och att ladda om. Nu bestämmer vi att det MÅSTE bli av nästa onsdag!
Kram

Erika sa...

Det här är ju inte klokt! Vilka konstiga vändningar det tar hela tiden... Förstår att det måste vara otroligt påfrestande för dig och maken.

Ni får se det som så att det är bra att de tänker ett steg längre - att de inte står där utan respirator när operationen är gjord.

Massor med styrkekramar från oss! Vi fortsätter be för er!

Vilmer och hans familj sa...

Usch va jobbigt. Och alla dessa spänningar man går och bär på i denna uppladdning inför vad som komma skall. Så blir det inget och så ska man ladda om igen.. Det är tufft.
Tänker massor på er och hoppas innerligt att det blir av nästa vecka.
Kramar

mamma till lille e sa...

Tack för alla kommentarer! Idag känns det helt ok igen. Det kändes snopet igår men vi är så tacksamma att de inte tar några risker och nu har vi siktet inställt på nästa vecka! Idag har jag varit en vända på jobbet men nu ska jag vara ledig med lille E tills det är dags igen.
Kramar till er alla