Efter fika, sillunch, jordgubbstårta, grillat till middag i dagarna tre och jäsande på terassen känns det bra att vara hemma igen. Uppvilade och välgödda. Och fläckvis solbrända.
På midsommaraftons morgon gav vi oss iväg och knappt två timmar senare var vi framme vid vårt mål, mina föräldrars sommarstuga. E höll sig vaken hela resan, verkade nöjd i sin nya bilstol. Men som han låter emellanåt... det är någonting med andningen, framför allt när han "sitter"... När han ligger låter det bättre och när han sover andas han så tyst, så tyst. Vad och varför?
Det blir någonting att fundera vidare på imorgon. Nu är klockan för mycket...
söndag 21 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar