Snurrigt...

Idag ställde vi klockan för att följa med pappa till Stockholm. Tänkte ägna förmiddagen åt att gå i affärer och tillbringa eftermiddagen på Tittut. Några minuter efter nio rullade vi söderut och gladdes åt att solen hittat fram igen. Vid St Eriksplan släpptes vi av, lille E och jag, och började promenaden över mot Kungsholmen.

Någonstans mitt på bron slog det mig... Medicinen. Jag har inte gett E morgonmedicinerna. Tror att jag glömt dem endast en gång tidigare och då var vi betydligt mycket närmare hemmet än nu. Funderade en stund om han inte kunde få dem när vi kommer hem... en sisådär 10 timmar sent. Men jag vågade inte chansa utan knallade in på närmaste apotek. Väntade på min tur bara för att få veta att de artiklar jag ville ha inte fanns i lager där. (Det var i och för sig väntat, jag brukar i vanliga fall se till att beställa hem i förväg och reservera. Det är ju inte Alvedon det handlar om.) Hur som, receptarien eller vad han nu kan ha varit hänvisade mig till Apoteket Scheele vid Centralen så jag gick vidare. Väl där fick jag sitta och vänta i 45 min innan jag hade medicinen i min hand.

Vid det här laget hade klockan hunnit bli så mycket att det inte var mycket mer att göra än att bege sig mot Odenplan och Tittut. Så mycket blev det med den shoppingen...

... men på Tittut var det trevligt som vanligt. En bra dag trots missen i morse. Lille E är på strålande humör om än lite rosslig. Fortfarande...