Igår kväll när jag hade lite svårt att somna kom jag att tänka på något jag fick höra när lille E var relativt nyfödd. Som ett litet beklagande strax efter gratulationen.
"Å jag som trodde att ni skulle bli en sån fin liten familj!"
Vad personen i fråga ville säga med det eller vad hon ville uppnå vet jag inte, jag kan bara spekulera. Och om vi nu inte blev den fina lilla familj hon sett framför sig, vad blev vi då? En ful familj, eller en halv familj... kanske en fel familj.
Annorlunda, javisst, det kan jag hålla med om men varför inte fin?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
HEJ
Jag blir riktigt förbannad när jag läser att någon har mage att säga så att jag trodde att ni skulle bli en så fin familj. Jag tänker som du om ni inte är en fin familj vad är ni då ??
Jag har under längre tid jobbat med både barn och vuxna som inte har fått samma förutsättningar i livet vilket många tycker... " vad nu samma förutsättningar innebär. Jag lärde mig väldigt fort att de familjer alltid besitter något stort och har en otrolig livstro. För mitt i allt jobbigt som kan uppstå måste livet ändå fortgå. Så om det är några familjer som är fina så är de de som inte " har samma förutsättningar " eller som du skriver lite annorlunda. Jag önskar dig och Lille E stort lycka till. Kram Axelsmom
Hej!!!!
Ja ibland undrar man hur folk e funtade...visst kan man säga fel av nervositet men då förklarar man väll hur man tänkte....
När jag fick min älsta i v 28+3 fick jag nästan inga grattiskort, blommor....tycker det är trist hade behövt dt fått bekräftelse på att jag faktiskt är mamma hur länge det än må va...
Min man ringde en väninna för att berätta att jag fått en son, hennes första kommentar var. men herregud dom barnen blir ju ofta hjärnskadade, min man la av luren å prata inte med den personen igen.
Tyvär kommer det alltid finnas folk som kläcker ur sig alla möjliga dumheter bara tycka synd om dom som inte har mer vett än så.
Hoppas du å familjen har en underbar sommar med sol& bad.
Hälsningar Tilly 2 barns mor
Jag fann er genom en länk hos Honungspojken och kan bara känna igen mig.
Våra öden skiljer sig åt men på ett sätt är vi ändå mödrar till annorlunda barn.
Själv är jag mor till två döda. De föddes för tidigt och mer än en gång har jag mött kommentarer som får benmärgen att skälva. Den här tog dock priset!
Människor bakom liknande kommentarer sållas gärna bort från umgängeslistan. Själv har jag lärt mig tycka synd om. De har inte samma insikter, samma mod, samma ödmjukhet inför livet som människor med familjer som avviker från normen. Stackare...
Varm hälsning
Johbur
... och ibland så blir det bara fel... kan man ha förståelse för det också kanske?
Jo, visst kan man det. Som jag skriver i inlägget efter... det är inte alltid lätt att att säga "rätt" saker och det kan bli fel. Vi är ju inte mer än människor...
Skicka en kommentar