Sjukhuset

Efter en lång period utan sjukhusbesök var det dags igen. Igår eftermiddag var vi på vårt nya sjukhus och träffade epilepsisköterskan och en neurolog. Huvudorsaken till besöket var E´s andning som på senare tid varit rosslig och lite pipig. Men det blev en lite annat också, lika så bra när vi ändå var på plats.

Besöket började med vägning och mätning. Knappt 11 kg tung och 78 cm lång var han, stora killen!

Sen tog läkaren vid och började med att i korta drag sammanfatta hela lille E´s journal. Han hade verkligen läst in sig, rabblade hela förloppet från födsel till senaste intällda operation utantill... ställde en massa bra frågor och lät oss berätta. Tog sig tid att lyssna. Undersökte och klämde och kände på lille E. Allt lät bra, hjärta, lungor, mage... Konstataterar att E är lite spastisk, inte minst i armarna vilket förklarar de slutna händerna. Tror att det sannolikt är den tilltagande stelheten som även påverkar rosslandet... slem och saliv kommer inte upp som det ska utan åker upp och ner i strupen. Som vi misstänkte och inte farligare än så.

Konstaterande i bilen på väg hem att sjukhusbytet funkat riktigt bra så här långt. Inget vi hade behövt att oroa oss för. Tror att lille E kommer att bli väl omhändertagen här men nu hoppas vi trots det att resten av vår gemensamma sommarldighet inte kommer att innebära fler besök på sjukhuset. Nu ska vi bara vara, samla kraft inför hösten.... då kommer sjukhusbesöken bli desto fler.